Sverige har idag 53 så kallade “No go”-zoner, vilket är riskområden där allmänheten i flera fall uppfattar det som att det är de kriminella som styr i områdena och där polisen inte har kunnat fullgöra sin uppgift. Polisen kallar inte dessa områden för “No go”-zoner, men det är ändå vad det handlar om. Av dessa 53 riskområden räknas 15 som särskilt utsatta.
Text: Tobias Lindberg 2016-02-11
Nyligen var polisen färdig med den senaste rapporten över Sveriges riskområden. I år beskriver polisen att det totalt finns 53 riskområden i Sverige och att 15 av dessa räknas som särskilt utsatta. Det som det handlar om är vad som i media och i folkmun, internationellt och i Sverige, ofta kallas för “No go”-zoner, även om polisen själv inte använder den benämningen, utan istället använder den lite mer omständliga beskrivningen “områden där lokala kriminella nätverk anses ha stor negativ påverkan på lokalsamhället”.
Viktigt att förstå är att Sverige inte hade några sådana här riskområden för 30–40 år sedan, utan det är något nytt som har kommit med Sveriges enormt omfattande invandring. Visst fanns det områden med mer problem än i andra även på den tiden, men det var ingenstans i närheten av hur det är i dessa riskområden av idag.
Även om denna rapport ännu inte har offentliggjorts så har media redan fått ta del av den. I en artikel i förra veckan beskrev Aftonbladet de fyra områden i Stockholms län som enligt polisen räknas som sådana särskilt utsatta områden på det här sättet:
“De bedöms som särskilt utsatta områden. Förorter där hot, våld och utpressning är vardag. Där boende inte vågar prata med polisen av rädsla för hot och våld. Platser där narkotikaförsäljning sker öppet, 12-åringar bär vapen och poliser möts av regnande gatstenar. Det här är Stockholms läns farligaste områden.”
I Stockholms län är det följande områden det handlar om:
- Hallunda/Norsborg
- Husby
- Ronna/Geneta/Lina
- Rinkeby/Tensta
I oktober 2014 släppte polisen en likadan rapport som finns att läsa på nätet och då listade de 55 riskområden i Sverige. Dessa 55 riskområden låg i 22 olika städer som främst låg i södra eller mellersta delarna av Sverige. Svenska Dagbladets Per Gudmundsson skrev då en bra artikel om den rapporten och valde där att kalla dessa områden för just “No go”-zoner:
“Det handlar om kända platser som Rinkeby/Tensta och Alby/Fittja i Stockholm, Bergsjön och Biskopsgården i Göteborg och Herrgården/Rosengård i Malmö, men också om Koppargården i Landskrona, Araby i Växjö och Brynäs i Gävle, för att bara nämna några. På dessa 55 platser har polisen små möjligheter att stävja brottsligheten. Polisutryckningar möts av stenkastning och utredningar försvåras av att folk inte vill vittna, om nu brotten ens anmäls.
Polisen använder inte begreppet ”no go”-zoner. Det är ursprungligen militär slang för rebellkontrollerade områden. Men frågan är om det finns någon tydligare beskrivning av platser där ”allmänheten i flera fall uppfattar det som att det är de kriminella som styr i områdena” och där ”polisen inte kunnat fullgöra sin uppgift”.
Polisen talar om äldre gäng och yngre, där de förra arbetar mer professionellt och strukturerat, medan de senare snarast är löst sammansatta nätverk, ”’dagsländor’ som kommer och går i olika konstellationer” där den gemensamma nämnaren är den sociala kontexten och det geografiska området.”
Här nedanför ser man kartor från polisens rapport från oktober 2014 där riskområdena i de lite större städerna är utmärkta. Det har visserligen blivit två färre områden i den senaste rapporten och vilka områden som utpekas som riskområden kan ha ändrats, men tills den nya rapporten blir offentlig så är rapporten från oktober 2014 det bästa vi har att gå på och de områden som var riskområden i oktober 2014 är med stor sannolikhet det än idag.
Stockholm
Södertälje
Uppsala
Örebro
Borås
Göteborg
Malmö
Landskrona
Kristianstad
Kalmar
Alvesta
Växjö
Eskilstuna
Linköping
Norrköping
Referenser
unvis.it/http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/article22190105.ab
Men….
De som du kallar No Go Zones är inte alls det. Om du på allvar läst källan, polisrapporterna, så vet du att Per Gudmundsson fabulerade i den första ledaren. Som du nämner, det finns inget i någon av polisrapporterna något om No Go Zones. Eller något som liknar No Go Zones.
Om du påstår att dessa områden, som polisen har problem och inte samma förtroende från de boende som resterande samhället, är No Go Zones, så förminskar du de områden som faktiskt är No Go Zones.
För övrigt, jag har bott nära två bostadsområden som nämndes i den första rapporten, men som polisen inte längre har med. De har skickat dit poliser att bygga upp förtroendet för polisen hos ungdomarna och vuxna i området.
Det lyckades, så nu är de avfärdade som problemområden.
Dessa områden kallas inte “No go-zoner” i rapporten, men det är ändå vad de är och detta var Gudmundsson hela tiden tydlig med att påpeka. Så det är lite larvigt av massinvandringsförespråkare att hela tiden försöka attackera detta med detta nonsensargument.
Ja, det kan mycket väl vara så att vissa områden lyckas förändras från att ha varit vad många kallar en “No go-zon” till att bli bättre, men å andra sidan så är det samtidigt andra områden som försämras och blir “No go-zoner” trots att de inte tidigare har varit sådana. Detta visas av att det i den första rapporten från polisen om detta fanns 55 sådana problemområden, vilket många kallar “No go-zoner” och att det tills den andra rapporten hade ändrats till 53 sådana problemområden. Det var nämligen inte bara så att två områden hade blivit bättre, utan det var flera områden som blivit bättre och flera som blivit sämre.
“Så det är lite larvigt av massinvandringsförespråkare att hela tiden försöka attackera detta med detta nonsensargument”, säger du. Är inte det ett lite larvigt nonsensargument i sig? Faktum är att Gudmundsen, enligt den seriösa journalistikens alla regler, faktiskt inte gjorde sitt jobb. Det fanns väldigt lite i det material Gudmundsen hänvisade till som styrkte hans resonemang. Så pass att “fabulerade” är ett väldigt väl valt ord av dig @Anders.
Men, att påstå att flera av dessa områden inte har problem är också fel. Upploppen i Rinkeby härom veckan är ett exempel på det. Självklart uppstår problem när ett stort antal socioekonomiskt utsatta människor klumpas ihop. Se bara på (Kniv)Söder i Stockholm för några decennier sedan. Se på Västerhaninge för ett par decennier sedan. Se på Rågsved, Hägersten, Högdalen och Skogås. Alla dessa områden har eller kan vara farliga vid fel plats, fel tid. Jag har själv upplevt det vid flera tillfällen.
Men dessa områden var inte drabbade av “massinvandring”. Och problemet är inte så enkelt att det går att skylla på invandring. Det ligger fler faktorer än så bakom. Socioekonomiska, politiska, kulturella och tyvärr alldeles för ofta rädsla eller oförståelse för vad problemet faktiskt grundar sig i.
så du tror att om vi hade 0 invandrare att vi forfarande skulle ha no go zones, nästa alla i dom zonerna är ju invandrare.
Jättebra att polisen har gjort framsteg i dina gamla områden.
Jag har dock lite frågor:
Varför behöver polisen “bygga upp förtroende” i området?
Avfärdade som problemområde…är det inte så att dessa områden fylls på med nya människor som inte har ovannämnda “förtroende” för polisen?
Är tanken att förtroende för polisen, när det finns, ska gå i arv mellan dessa samhällens medborgare?
Är det vanligt att dessa medborgare / flyktingar inte är intresserade av varandra annat än konfliktmässigt?
// Tidigare Tensta resident som inte orkar lyssna på sirener VARJE natt.
@Anders. “No go zones” eller “Utsatta områden”. Potato Potato eller Tomato Tomato. Same shit different toilet. Behöver jag fortsätta eller har du förstått? Troligtvis inte.
Finns inga no-go zoner i sverige sa despoten Anders Lindberg , aftonbladet ,i aktuellt !! Media och politiker mörkar och ljuger !! varför ?? vi svenssons fattar mer än vad ni femenistvänster tror ! öppna ögonen i stället för hjärtat !!