Det allra bästa och nyttigaste fettet för matlagning får du genom att göra eget från fettvävnaden som blir över efter styckningen av kött från naturligt uppfödda djur, oftast kallat gräsbeteskött. Antingen har man styckat själv eller så får/köper man fettet från den man köper sitt kött från. Måste man betala extra för detta så är det oftast väldigt billigt. Allt man behöver göra är att tärna fettet, “smälta” det i en gryta på spisen eller i ugnen och hälla upp på glasburk.

Text: Tobias Lindberg 2014-11-15. Uppdaterad 2015-10-05.

Egen talg, som man kan använda till matlagning eller om man vill ha för att tillverka egen tvål eller egna ljus, gör man genom att rendera fettet som blir över efter slakt och styckning från nötboskap. Det man gör när man renderar fett är att man kokar bort vattnet ur fettet genom att värma en timme i gryta på spisen eller i ugn på låg värme och under 12–24 timmar. Talg tål höga temperaturer och är därför lämpligt till stekning och fritering. Nyttigast blir det om fettet kommer från äkta gräsbetesdjur, eftersom köttet och fettet från dessa innehåller mycket mer av vitaminer, mineraler och nyttiga fettsyror än motsvarigheterna från konventionellt uppfödda djur som har fått stora mängder spannmål och kraftfoder.

Först skärs fettet i tärningar och läggs i en kastrull varefter man antingen renderar fettet på spisen eller i ugnen. På spisen tar det bara en timme ungefär, men kräver frekvent tillsyn och omrörning. I ugnen tar 12–24 timmar, men har fördelen att det sköter sig mer eller mindre självt utan omrörning och nästan utan tillsyn. Själv renderar jag nästan alltid i ugnen eftersom det är enkelt och alltid ger bra resultat.

Tillagning med spis kräver en termometer och stort tålamod. Temperaturen måste hållas mellan 110–115 grader C och det får inte brännas fast.

I ugnen får grytan stå i 12–24 timmar i 110–120 grader C. Ugnstermostaten sköter resten.

Sila sedan ned den flytande talgen i en glasburk genom en sil belagd med ett ark hushållspapper. Det är bra att låta glasburken stå i ugnen sista timmen av renderingen så att eventuella bakterier dör och att burken inte spräcks av den varma talgen.

När talgen svalnar så blir den vit och hård i rumstemperatur. Vill man så kan man blanda i salt i talgen och röra om innan den stelnar.

Om man inte har fått bort all vätska ur talgen eller om mycket av fettet inte var från den allra bästa talgen så skiktar sig innehållet i glasburken, talgen överst och en geléaktig vätska underst, och är lätta att skilja från varandra när allt svalnat. Den geléaktiga vätskan innehåller både smak och nyttigheter och kan användas ungefär som buljong i matlagning. Talgen används för stekning (eller ljus- och tvåltillverkning) och håller, om den är ren och fin, 6 månader i skafferi och ännu längre i kylskåp. Är talgen inte helt ren, alltså om inte allt vatten har försvunnit, så är det nog bäst om den förvaras i kylskåp eftersom den då kan ha lite sämre hållbarhet.

Den allra bästa talgen får man från en del av det fett som sitter inne i buken runt en del av organen på djuren. Det är detta fett som kockar vet ger så bra talg. Övrigt fett som putsas bort från ett djur vid styckningen går också bra att framställa talg ifrån, men kvalitén är inte riktigt lika hög som det som görs från “talgfettet” inne i buken.

Exakt samma metod som är beskriven ovan går att använda om man vill rendera fett från får, gris eller andra djur. Om dessa djur är uppfödda på naturlig föda liknande den som de skulle ha ätit i naturen så blir fettet från dessa precis lika nyttigt som fettet från gräsbeteskor. Fettet som renderas från får kallas också för talg medan fettet som renderas från gris kallas för ister.

De fasta bitarna som blir över efter att man har renderat fettet och lagt allt i en sil för att ta tillvara den flytande talgen kan man antingen ge till höns, grisar, hund eller katt om man har eller så kan man salta och äta själv som ett litet tilltugg, då en del av bitarna kan vara riktigt goda. Det mesta av resterna från vår egen tillverkning av talg hamnar dock hos hönsen.

Referenser

Det viktigaste man behöver veta för att själv kunna rendera fett från olika djur finns att läsa i The Pemmican Manual som ni hittar här:

http://www.traditionaltx.us/images/PEMMICAN.pdf

Om The Pemmican Manual skulle försvinna från ovanstående länk så går det förhoppningsvis fortfarande att läsa den eller få ut den viktigaste informationen på någon av dessa:

https://web.archive.org/web/20160901170516/http://www.traditionaltx.us/images/PEMMICAN.pdf

http://archive.is/mp00I