I TV-programet “Debatt” som sändes på SVT 9 april 2015 fick vi alla en lektion i hur byråkrater med uppdrag att skrämmas går till väga för att få människor att frukta mässlingen. Ett av de främsta knepen var som vanligt att få det att framstå som om sjukdomen är mycket farligare än den faktiskt är genom att få människor att tro att “det går illa för” 1 av 5 som får mässlingen när det i verkligheten bara är någonstans mellan 1 av 29 och 1 av 34 beroende på hur man räknar som får komplikationer av mässlingen. Av de som får komplikationer är det sedan i sin tur bara en försvinnande liten andel som drabbas av värre komplikationer som hjärnskador och död, men det är dessa som byråkraterna vill att vi alla ska se framför oss när de medvetet använder uttrycket “går illa för” så att vi undermedvetet ska tro att det kanske kan handla om att 1 av 5 får så allvarliga komplikationer.

Text: Tobias Lindberg 2015-04-10

När vaccinförespråkande byråkrater som barnhälsovårdsöverläkaren Margareta Blennow uttrycker sig som hon gjorde i SVT:s Debatt [1] den 9 april 2015 och säger att det förr i tiden gick dåligt för 1 av 5 personer som fick mässlingen så menar de att en så stor andel fick komplikationer av en viss svårighetsgrad som de behövde eller trodde sig behöva få vård för. Problemet när någon uttrycker sig på det sättet är att det är så otydligt att budskapet blir direkt förledande, vilket såklart är vaccinförespråkarens syfte. Målet för denne är att få fler att vaccinera sig och det lyckas man inte med om informationen är korrekt.

Faktum är att Margareta Blennow och andra vaccinförespråkare använder sig av den historiska statistiken av mässlingen på fel sätt och får det på detta sätt att verka som att det är mycket farligare att få mässlingen än det egentligen är. Innan vaccineringarna infördes smittades 99 % av befolkningen med mässlingen någon gång under livet och ungefär 84 % av befolkningen fick mässlingsymptom. Detta innebär att uppskattningsvis lite drygt 1,1 miljoner svenskar smittades med mässlingen under 1960-talet och lite drygt 900.000 av dessa fick symptom, men ändå registrerades bara drygt 162.000 fall i statistiken under denna period. Den andel som hamnade i statistiken var alltså bara en liten del av det verkliga andelen svenskar som smittades och fick symptom och en ännu mindre andel av samtliga smittade om även de som inte fick symptom räknas in. Ändå är det just den lilla del som hamnade i den offentliga statistiken av hela det verkliga antalet smittade som vaccinförespråkarna använder för att räkna fram hur stor andelen är som får dessa komplikationer av en viss svårighetsgrad som de vill få oss att bli så oroade för. Hade samtliga smittade med symptom räknats in i statistiken så hade den verkliga andelen för hur många som fick dessa komplikationer under 1960-talet inte varit 1 av 5 som Margareta Blennow vill få oss att tro, utan 1 av 29 om man bara räknar på de som uppvisade symptom och 1 av 34 om man räknar på samtliga smittade. Det är en otroligt stor skillnad och visar på graden av Margareta Blennows oärlighet.

De som finns med i den historiska offentliga statistiken för mässlingen i Sverige är alltså inte samtliga som fick mässlingen, utan den andel av befolkningen där mässlingen av orsaker som sämre näringsstatus och underliggande sjukdomar hos de smittade fick ett allvarligare förlopp. De som hamnade i statistiken var alltså de som läkarna på varje ort fick reda på att de hade mässlingen eftersom föräldrarna anmälde till sjukvården att deras barn hade blivit ovanligt dåliga. På den tiden anmäldes inte en helt vanlig mässlinginfektion som förlöpte som den skulle till sjukvården eftersom i princip alla fick mässlingen och visste att det inte var farligt. Genom att bara räkna på detta lilla urval av de som hade drabbats lite värre så framställs mässlingen idag som en mycket allvarligare sjukdom än vad den egentligen var då och än den är idag.

De som hamnade i den offentliga statistiken omfattar allt från att läkare tillkallades av övernervösa föräldrar som tyckte att barnets feber var lite för hög till att någon faktiskt avled. Det är alltså ett vitt spektrum när det kommer till hur allvarliga komplikationer som ryms i den offentliga statistiken, men de utgör ändå bara uppskattningsvis mellan 15-17 % av det faktiska antalet smittade under 1960-talet beroende på hur man räknar och den absoluta majoriteten av dessa handlade dessutom om lindrigare komplikationer. De verkligt allvarliga fallen av komplikationer, som död och hjärnskador var försvinnande få även bland de som finns med i den offentliga statistiken och riskerna för att drabbas av dessa allvarliga komplikationer drunknar i jämförelse med andra risker som människor dagligen utsätter sig själva för i sin vardag, vilket gör hela denna rädsla för mässlingen helt irrationell.

Sanningen är att det var försvinnande få som dog eller fick allvarliga skador och bestående men av mässlingen tiden precis innan mässlingvaccinet infördes, detta eftersom de socioekonomiska förbättringarna hade minskat antalet som dog och skadades av mässlingen från de höga 1800-talsivåer som vaccinförespråkare idag gillar att skrämma de som inte är tillräckligt pålästa med till de låga nivåer som rådde på 1960-talet innan de första mässlingvaccinet gavs i Sverige 1971.  Från 1860-talets ungefärliga 1800 döda per år minskade det till 1960-talets 3,6 döda per år, en minskning på 99,8 %, helt utan vaccinering. Denna minskning skulle dessutom troligtvis skulle ha fortsatt till dagens ännu lägre nivåer även om inte vaccinering mot mässlingen hade påbörjats eftersom de socioekonomiska förbättringarna har fortsatt sedan 1960-talet.

Allt detta jag har skrivit om i denna text kan ni läsa om i mitt arbete “Att skrämmas med mässlingen” som är fylld med fakta, statistik och referenser till forskning. [2]

Källor:

[1] http://www.svtplay.se/video/2816631

[2] http://www.informationskriget.se/2015/01/29/att-skrammas-med-masslingen/