Tillsatt fluorid i tandvårdsprodukter är skadligt och bör undvikas, men hur är det egentligen med de naturligt förekommande fluoriderna i den mat och dryck vi konsumerar?
Text: Tobias Lindberg 2015-04-17
Allt vatten innehåller naturlig fluorid i form av fluorsalter, det mesta i form av kalciumfluorid. De naturliga fluoriderna är inte alls samma sak som tillsatt fluor och i Sverige är det förbjudet att tillsätta fluor i dricksvattnet.
Naturliga fluorider är inte alls lika farliga som tillsatt fluorid i tandvårdsprodukter vid samma koncentrationer eftersom de positivt laddade kalciumjonerna som kommer tillsammans med de naturligt förekommande fluoriderna minskar de skadliga fluoridjonernas benägenhet att reagera med molekyler i kroppen.
Vid alldeles för höga halter av naturliga fluorider så blir även de skadliga och därför finns det gränsvärden för hur hur mycket det får vara vara i dricksvatten, 1,5 ppm (1,5 mg/l) gäller i Sverige, men dessa är tyvärr alldeles för högt satta. Det är bra att sträva efter så låga koncentrationer av fluorid i dricksvattnet som möjligt, helst under 0,2 ppm.
Tillsatt fluorid i tandvårdsprodukter är i Sverige nästan alltid i formen av natriumfluorid och fluoridjonerna blir då mycket mer reaktiva och skadliga i kroppen eftersom jämviktsbalansen då ligger mer mot fria joner.
Generellt finns det väldigt mycket fluor i te, speciellt i de svarta teerna och det beror på att teplantan tar upp mycket fluorid från vattnet i marken. Generellt gäller att yngre och spädare teblad har lägre fluorhalter och dessa brukar kosta mer. De lite mer vanliga och billigare teerna innehåller generellt högre koncentrationer. Fast även de bästa teerna innehåller för mycket fluor för att det ska vara bra att dricka regelbundet. Den genomsnittliga fluoridkoncentrationerna i te ligger på 3 ppm, vilket är alldeles för höga för att vara bra.
Som jämförelse kan nämnas att gränsvärdet för svenskt dricksvatten ligger på 1,5 ppm och Ramlösa som brukar nämnas då den innehåller mycket fluorid ligger på c:a 2,7 ppm. [1]
En vuxen som bor i ett område med en fluorhalt i dricksvattnet som är lägre än 0,2 ppm får i sig ungefär 0,7 mg fluor per dag via mat och vatten. Fördelningen är då c:a 0,4 mg fluorid från maten och 0,3 mg från dricksvattnet. Om man bor i ett område som har 1,0 ppm fluorid, det som myndigheterna kallar “optimal fluorhalt” och som eftersträvas i länder där vattenfluoridering förekommer, så får man i sig hela 1,9 mg fluorid per dag. Fördelningen är då c:a 0,4 mg från maten och 1,5 mg från dricksvattnet. Vill man veta mängderna som ett barn får i sig så kan man räkna om dessa värden som gäller för en normal vuxen människa (genomsnittlig vikt för en vuxen i Sverige är idag 75 kg) genom att använda barnets vikt, vilket rätt bra motsvarar hur mycket mindre barn dricker och äter än vuxna. [2]
Vad man måste komma ihåg att även om det kanske inte låter så mycket med 1,9 mg fluorid per dag som man får genom mat och dricksvatten om man bor i ett område med naturlig fluoridhalt på 1 ppm så är det en hög dos om man får det varenda dag under många års tid. Även om 1,9 mg fluorid inte är någonting vad gäller akut toxicitet så är det mycket om det tillförs kroniskt.
Referenser