För att kunna kontrollera massorna har de styrande alltid varit tvungna att förmedla olika berättelser som övertygar folket och gör att det tillåter sig att bli styrt. I början innefattade dessa berättelser gudar och de styrandes anknytning till dessa, men i modern tid har gudarna fallit undan för de nya berättelserna om staten, demokratin och folkets vilja, berättelser som visade sig vara långt mer effektiva än de gamla berättelserna. 

Text: Tobias Lindberg 2013-09-25. Uppdaterad 2015-07-18.

Den mänskliga historien alltid egentligen handlat om individer eller grupper som styr andra bara för att de vill och för att de kan. Bättre än så har det tyvärr aldrig varit och så är det så än idag. I alla tider har de mäktigaste individerna och grupperna använt de för sin tids effektivaste institutionerna för att gynna sig själva på majoritetens bekostnad. Människor har dock alltid ogillat att bli styrda av andra och har alltid börjat göra motstånd om styrningen och utnyttjandet gått för långt och blivit allt för uppenbar. Ingen enskild eller grupp kan i längden fortsätta att kontrollera en stor grupp med människor som inte längre tillåter att de blir styrda.

För att klara av att kontrollera massorna har de styrande alltid varit tvungna att hitta på en berättelse som övertygar folket och gör att folket dels tillåter sig att bli styrda och dels i olika utsträckning kontrollerar sig själva.

För riktigt länge sedan härskade de styrande genom berättelsen att ledaren hade rätt att styra för att denne själv var Gud eller en gud eller Guds barn eller något liknande. Senare, när det började vara svårt att övertyga folket om denna berättelse, eftersom samhällets och människornas horisonter utvecklades och expanderade, så utvecklades berättelsen till att ledaren kunde tala med Gud eller gudarna eller kunde tolka Guds eller gudarnas vilja. Ur detta utvecklades olika organiserade religioner där kontakten med Gud eller gudarna institutionaliserades och dessa institutioner samarbetade eller motarbetade från tid till annan de personer eller grupper som härskade eller så härskade de själva. När härskarna senare även fick svårt att sälja berättelsen om att de hade kontakt med Gud eller förstod Guds vilja så hävdade de, ofta understödda av de organiserade religionerna, att Gud eller gudarna ville att de skulle styra.

Till slut kom man till vägs ände även med hela denna berättelse, att några med någon slags hjälp av gud skulle ha rätt att härska över andra. Nu är vi framme vid upplysningstiden och det behövdes ett nytt verktyg, en helt ny berättelse, för att kunna fortsätta övertyga och kontrollera folket.

Den nya tidens berättelse började ta form. Ur de befintliga monarkistiska nationalstaterna växte berättelsen om staten, med olika stora inslag och former av medbestämmande och demokrati, fram. Det var ett helt nytt verktyg, minst lika effektivt som de tidigare verktygen.

Nu var ledarna plötsligt bemyndigade till makten som uttolkare av folkets vilja, till skillnad mot tidigare som uttolkare av Guds vilja. Med olika system för val till parlament, med politik med olika partier och block, med uppgörelser mellan politiker och partier samt med hjälp av medier och opinionsundersökningar, så blir den så högt ansedda folkviljan precis lika diffus, och sålunda lika användbar, för de som styr, som Guds vilja en gång hade varit för de som härskade genom den.

Övertygade av den nya berättelsen om att det är folket som styr världen genom den representativa demokratin, så tillåter folkflertalet sig än idag att bli styrda av olika särintressen och fortsätter glatt att kontrollera sig själva och vara sina egna fångvaktare.

Självklart är representativ demokrati bättre än en härskare som styr för att folket tror att denne är Gud, så visst har vi kommit en liten bit frammåt, men fortfarande är problemet att vi tillåter oss styras av andra istället för att kräva att alla människor är helt fria att styra sig själva helt efter egen vilja så länge man inte skadar någon annan eller hindrar någon annan att vara fri.

Jag är övertygad om att det viktigaste är att hålla verktyget staten, om det nu ens ska tillåtas existera, så svagt det bara går. Visst kan människor göra en del bra med hjälp av staten, men den måste vara svag och man ska vara evigt vaksam och misstänksam mot den, annars är risken stor att den får ett eget liv och börjar samla på sig makt.

Idéerna och tankarna kring staten som utvecklades vid tiden för den amerikanska revolutionen är nog än idag det bästa som finns. Det USA som finns idag och den konstitution som nu styr unionen är dock inte samma som när USA grundades, utan staten har blivit mycket större, starkare och mer auktoritär och konstitutionen har förändrats och försvagats så mycket att det inte längre är samma dokument.

Om vi överhuvudtaget ska ha en stat så måste det finnas en konstitution som erkänner alla människor har en av naturen medfödd frihet som ingen stat och inga personer eller grupper av personer har rätt att ta ifrån henne och sedan måste vi ha engagerade medborgare som hela tiden håller koll på staten så att den är ordentligt fjättrad. Konstitutionen ska vara helt inriktad på hur de individuella fri- och rättigheterna ska skyddas. Konstitutionen är inte heller något som av sig självt skyddar någon, det är bara ett dokument och det som ger skydd är självklart människor som står upp för friheten, men att en konstitution erkänner att alla människor är födda fria och att ingen får ta den rätten från dem är ändå viktigt eftersom det för alla tydliggör vad som gäller.

Konstitutionen ska klargöra att beslut och makt ska finns på så låg nivå som möjligt, så nära medborgarna som det går. Den ska erkänna att statens och myndigheternas makt ska begränsas genom maktdelning. Att samhället bygger på lag. Att samhället ger medborgarna frihet. Att staten eller myndigheter aldrig har några rättigheter som inte också individen har. Bara individer ska vara garanterade fri- och rättigheter, inte grupper av människor, inte företag eller andra sammanslutningar. Rättssystem och militär kan finnas men de ska vara folkliga och inte ha mer makt eller rätt än individen.

Detta ska vara staten. Allt annat som stater nu för tiden, runt omkring i världen, så ofta sköter ska självklart fortfarande kunna finnas och organiseras gemensamt, men det måste organiseras utanför staten, av människor som väljer att göra det av fri vilja. Vi människor måste och behöver nämligen samarbeta med andra människor. Ingen människa är starkast ensam, enbart samarbete med andra leder till verklig framgång. Helt avgörande är dock att allt arbete är frivilligt och sker utan tvång.

Jag är för gemensam sjukvård, att alla ska kunna bilda sig och att fackföreningar ska kunna påverka samhället, men sådant kan helt enkelt inte ligga under eller regleras av staten. Den dag staten börjar hålla på med sådant så blir den alltför mäktig och därmed också farlig.

Det viktigaste av allt är friheten. Det är det enda som staten ska garantera. Finns den så finns sedan alla möjligheter för samarbete, utveckling och överflöd för alla.

Problemet är att staten alltid har tagit på sig fler uppgifter än det absoluta minimum som den borde begränsas till. Olika särintressen har hittills alltid lyckats övertyga människor om att det är av största vikt att staten tar på sig ytterligare uppgifter och genom att sedan tar kontroll över staten och använda sig av dess makt så kan de gynna sina egna intressen och agendor samt neutralisera sina konkurrenter. Det är därför som staten hela tiden har vuxit och givit upphov till ännu mer av både klassamhälle och rövarkapitalism.

Om vi vill ha ett slut på den årtusenlånga historien om kontrollen över människan så har vi alltså endast två alternativ, antigen så monterar vi ned staten och allt vad den innebär för att aldrig sedan låta den återuppstå eller så minimerar vi den i linje med de idéer som växte fram efter den amerikanska revolutionen för att sedan aktivt hålla den svag och fjättrad för alltid. Hittills har dock historien visat att det är otroligt svårt att hålla staten borta eller att hålla den svag, den har en förmåga att återuppstå och att växa i styrka, egenskaper som kommer av att begäret att kontrollera andra finns inom människan, men några andra alternativ finns egentligen inte. Vill vi leva som fria människor som styr över oss själva så måste vi förr eller senare ta oss an problemet med staten.