I vad som måste vara det absolut bästa inlägget hittills i debatten om den pågående europeiska migrationskrisen förklarar ekonomen Tino Sanandaji att det är Sveriges och en del andra europeiska nationers ogenomtänkta praxis att belöna den bråkdel hjälpsökande människor som lyckas ta sig hit med extremt generösa erbjudanden om asyl med permanent uppehållstillstånd, välfärd och försörjning som är orsaken till att allt fler riskerar sina liv för att ta sig över Medelhavet till Europa och till att allt mindre resurser finns tillgängliga för den överväldigande majoritet av alla hjälpbehövande människor i världen som varken har råd eller är kapabla att göra en resa som den de mest privilegierade av dem klarar. Att hjälpa några tiotusental här i Sverige är ineffektivt och kostar lika mycket som FN har efterfrågat för att kunna klara att hjälpa alla de 12 miljoner syrier som är på flykt i Syrien och dess grannländer. Hjälp här i Europa till de få är orättvist mot de många, de mest hjälpbehövande och gör att de inte får den hjälp de behöver.

Text: Tobias Lindberg 2015-09-18

I texten “Verklighetsförfalskning är inte humanism” berättar ekonomen Tino Sanandaji, som har specialiserat sig på frågor om migration, att det verkar vara de allra mest privilegierade av de hjälpsökande människorna som lyckas ta sig till Europa. Av de som kommer hit är bara 13 % kvinnor, 15 % barn och minderåriga medan 72 % är vuxna män. Typiska krigsflyktingar brukar i vanliga fall tvärtom domineras av äldre människor, kvinnor och barn. Så är inte fallet nu här i Europa, då det istället är de som har haft tillräckligt med resurser att betala tusentals dollar till människosmugglare och varit tillräckligt friska och starka för att klara av resan. Studerar man nyhetsreportage, filmklipp och bilder kritiskt och tittar på mer än bara det som medierna lyfter fram i förgrunden i avseende att få människor att tro att de flesta som kommer hit är barnfamiljer så ser man snabbt att en stor majoritet är unga vuxna män. Titta själv så ser ni att det är på detta sätt.

Det allra bästa och mest rättvisa skulle enligt Tino Sanandaji vara att Sverige övergav den verklighetsfrånvända och ineffektiva flyktingpolitiken som nu drivs, som innebär att alla som dyker upp här med giltiga flyktingskäl erbjuds asyl och att istället mycket mer resurser satsas på att hjälpa på plats, vilket även kan kombineras med att kvotflyktingar tas emot från FN och att Sverige ger temporära uppehållstillstånd till människor som anses vara särskilt utsatta och hjälpbehövande.

Fördelarna med detta skulle vara många. Först och främst är det helt omöjligt för Sverige eller ens hela Europa att ta emot alla de 12 miljoner syrier som är på flykt eller alla de 50 miljoner över hela världen som är på flykt eller de 280–560 miljoner människor som utgör de 20–40 % av Afrikas och Mellanösterns befolkning som har uppgivit att de skulle flytta till västvärlden om de bara hade kunnat. Sedan skulle denna mångdubbling av storleken på resurserna för hjälp på plats gör att samtliga hjälpbehövande människor i världen fick del av hjälpen. När inga längre får asyl med permanenta uppehållstillstånd som belöning för att de tar sig in i Europa utan tillstånd så skulle i princip inga längre riskera sina liv för att ta sig över Medelhavet. Slutligen skulle större satsningar på kvotflyktingar och temporära uppehållstillstånd som ges på plats till till särskilt skyddsbehövande göra att de som faktiskt har de största behoven kunde flygas till Sverige för att få den allra bästa bästa hjälpen, istället för som nu då det är de med allra minst behov av hjälp som får mest.

Glöm nu inte att läsa hela Tino Sanandajis text “Verklighetsförfalskning är inte humanism”. Den är otroligt bra och han tar upp så mycket mer än det jag kommenterade. Texten hittar ni här:

http://www.tino.us/2015/09/verklighetsforfalskning-ar-inte-humanism/