Är rätten att bli blind eller att få någon kroppsdel amputerad nästa trendiga sak att kämpa för, nu när kampen för att samhället ska hjälpa och bekosta könsbyte för de som är missnöjda med sitt biologiska kön är vunnen? Tillståndet heter Body Integrity Identity Disorder (BIID) och innebär att någon känner att de inte trivs i sin kropp, att de borde ha fötts med en funktionsnedsättning. Hur underligt det än låter så finns det verkligen de som kämpar för att göra detta till en rättighet, vilket skulle göra att samhället blir skyldigt att förverkliga dessa sjuka människors föreställningar och begär. Om du inte vill se en liknande utveckling när det kommer till människor med BIID som den som har gjort att de flesta människor i västvärlden idag anser att det inte är något konstigt med att transsexuella som är missnöjda med sitt kön opererar om sig och att detta ofta är något som samhället ska betala så är det hög tid att du vaknar, sätter dig in i frågan och börjar arbeta för att motverka detta!
Text: Tobias Lindberg 2015-10-07. Uppdaterad 2016-04-25.
I den briljanta satiriska texten “Pouring Drain Cleaner In Your Eyes: The Next Trendy Social Justice Movement?”t [1] konstaterar Paul Joseph Watson, reporter vid Infowars, att då synen på transsexualism [2] på bara några årtionden har utvecklats från att ha ansetts vara ett underligt sjukdomstillstånd som man skulle försöka bota till att idag ses som ett tillstånd där samhället har en skyldighet att med hjälp av terapi, medicinering och operationer hjälpa de som bedöms lida av detta att förändra sig på det sätt de vill, så är den logiska förlängningen av detta att även synen på andra psykiska störningar kommer att utvecklas på samma sätt.
Transsexualism, även kallat för Gender Identity Disorder (GID) [3], innebär att någon permanent är allvarligt missnöjda med sitt biologiska kön och ofta vill de som lider av detta förändra sig till sitt upplevda kön.
I sin text berättar Paul Joseph Watson om en kvinna som under hela sitt liv har haft en för psykiskt friska människor svårförståelig önskan att vara blind [4]. Redan vid 6 års ålder visste Jewel Shuping från North Carolina, USA, att hon ville vara blind och försökte redan då, utan att lyckas, bli det genom att i timtal stirra rakt in i solen. Viljan att bli blind försvann aldrig och vid 21 års ålder hade den växt sig så stark att det var nästan det enda hon tänkte på. Efter att under en lång tid ha försökt hitta någon som ville hjälpa henne att bli blind hittade hon slutligen för 9 år sedan en psykolog som ville hjälpa henne. De planerade det hela under två veckor och genomförde det genom att hälla två droppar med propplösare, jag gissar att de använde lut, i vardera öga, varpå de väntade i en smärtsam halvtimme innan psykologen tog henne till sjukhuset. Läkarna försökte desperat rädda hennes syn, men till Jewel’s glädje så försämrades hennes syn under 6 månaders tid tills hon blev helt blind.
Jewel Shuping lider av den psykiska störningen Body Integrity Identity Disorder (BIID) som innebär att människor som i övrigt är friska har en känsla av att de var menade att ha en funktionsnedsättning av något slag, att de borde ha varit födda med en funktionsnedsättning. I Jewel’s fall kände hon det som att hon var menad att vara blind, men för andra kan det handla om allt från känslor att de var menade att sakna en kroppsdel till att vara förlamade. Ofta har de som lider av BIID även en vilja – en drift – att amputera någon eller flera av sina kroppsdelar eller att förstöra en eller flera kroppsdelar eller förmågor. Det kan handla om människor som använder elektriska verktyg för att kapa en arm, krossar en kroppsdel med ett fordon, avsiktligt ramlar av cyklar för att bli förlamade eller skjuta sig själva med en magnumrevolver. Ja, jag vet, det låter helt otroligt, men dessa människor finns. Ibland kan BIID även vara kombinerat med en sexuell böjelse runt tanken på sig själv som amputerad. Att lida av BIID kallas i populär engelska för att vara Transabled. På svenska finns det ingen inarbetad term som motsvarar “transabled”.
Samtidigt som nästan samtliga människor i dagens samhälle är totalt oförstående inför att ett fåtal människor kan vilja ha en funktionsnedsättning, så är en stor del av befolkningen paradoxalt nog inte alls främmande för tanken att någon kan vara missnöjd med sitt biologiska kön och ha en vilja att byta kön genom medicinering och operation. Ändå var det bara några årtionden sedan de flesta var precis lika oförstående för de som var transsexuella då som de är för de som är “transabla” idag. (“Transabel” är det försvenskade ord som jag härefter använder i denna text för någon som är Transabled.) Att människors syn på transsexuella förändrades beror på att ett fåtal akademiker då för några årtionden sedan började argumentera för att samhället skulle erkänna de transsexuella människornas känslor som verkliga problem och att samhället även hade ett ansvar för att hjälpa dessa människor att omforma sig själva i enlighet med sina känslor så att de skulle känna sig nöjda med sig själva. Dessa idéer fångade allt fler och med åren skapades en stark rörelse, ledd av självutnämnda sociala krigare, som slutligen lyckades krossade det öppna motstånd som fanns mot att samhället skulle hjälpa transsexuella att genomgå sin önskade förändring. Ofta användes beskyllningar om intolerans och hat mot de som opponerade sig. Idag beskrivs det ofta som att det finns en rättighet för transsexuella människors att byta kön och att de ska få hjälp till detta av samhället och att samhället ska stå för delar av eller hela kostnaden för detta. Väldigt få människor vågar idag protestera mot detta. Nu har precis samma utveckling som en gång banade väg för de transsexuella påbörjats för de “transabla”, där ett fåtal akademiker och några hängivna sociala krigare i media och på andra håll i samhället har börjat argumentera för att samhället ska erkänna och även har en skyldighet att hjälpa och bekosta de “transablas” önskningar och drifter så att de kan trivas med sig själva.
Ser man på filmklippet [5] om Jewel Shuping i Infowars-artikeln och på vad som skrivs i denna artikel [6] från den kanadensiska tidningen National Post och på vad som sägs i filmklippet [6] som finns i National Post-artikeln så ser man att akademikerna som kommer till tals förespråkar att samhället har ett ansvar och borde hjälpa de “transabla”. De använder precis samma argument som förespråkare för transsexuellas rättigheter gjorde förr i tiden.
Hela denna situation med ett groende frö av en framtida rörelse för “transablas” rättighet att få hjälp av samhället att förändra sig är djupt olustig. Var och en som som har lite sunt förnuft, som inte helt dominerad av impulser och känslor som bygger på missuppfattat och felriktat rättvisetänkande, inser att det är helt ohållbart om denna utveckling, att allt mer ska räknas som rättigheter, tillåts fortsätta. Var ska allt sluta? Ska samhället acceptera, hjälpa och bekosta allas olika behov oavsett hur ovanliga, konstiga och onaturliga de är? Ska samhället acceptera och bekosta de som vill få alla lemmar amputerade och bli ett vårdpaket? Det finns de som vill det. Ska samhället acceptera och bekosta de som är missnöjda med sin kropp och genom kirurgi vill ändra på sin näsa, sitt hårfäste eller de som mer vill likna ett djur, ha horn eller bli en cyborg? Även personer som vill sådant finns. Nej, självklart är inte det samhällets uppgift eller ansvar!
Visst ska väl de som absolut vill förändra sig själva ha rätten att göra det, även om de flesta kanske tycker att det är konstigt och fel, det är trots allt deras egna kroppar och de bör vara fria att göra med dem som de vill, så länge de är vuxna, men det är absolut ingenting som samhället ska vara ansvariga för eller behöva bekosta. Ska någon absolut förändra sig så ska de själva stå för fulla kostnaden för detta samt alla följdkostnader som eventuellt uppstår senare på grund av förändringen. Helst skulle jag se att de kunde få hjälp att överkomma sin sjukdom, för ska man vara ärlig så är det en sjukdom det handlar om med människor som tror att lösningen på deras problem är att operera om sig och förändra sig. Det har nämligen visat sig att olika kombinationer av terapi och medicinering kan hjälpa de som vill förändra sitt kön eller sin kropp på något sätt, medan forskning visar att de som genomgår könsbyte och andra förändringar oftast fortsätter att må dåligt och ha ökad självmordsrisk.
Det enda positiva med att det har börjat pratas om att “transabla” nu ska kunna förändra sig och få samhällets hjälp i detta är att det sätter i blixtbelysning att det faktiskt är precis samma sak och precis lika absurt när transsexuella manipulerar sin kropp medicinskt, opererar bort fungerande sexuella körtlar och organ och med kirurgi förändrar sitt könsorgan till det motsatta som det är när “transabla” amputerar en fungerande arm eller förstör felfria ögon.
Frågan om var allt detta ska sluta ställde Paul Joseph Watson på sin spets för några månader sedan med det omåttligt roliga och samtidigt väldigt politiskt inkorrekta filmklippet “The Truth About Trans-Everything” [7] som ni kan se här nedanför. I slutet av filmklippet poängterar han dessutom att det egentligen är alla dessa självpåtagna sociala rättighets-krigare, de som befolkar toppskikten i alla olika sociala rättighets-rörelser för feminism, sexuell frigörelse och allt annat liknande som finns idag, som är de som är verkligt intoleranta, som inte accepterar att någon opponerar sig och om någon mot alla odds ändå vågar tycka annorlunda så gör de allt de kan för att hänga och skämma ut dem och om det går även för att få dem avskedade och få deras karriärer förstörda.
Det kan nämnas att Paul Joseph Watson i filmklippet visar en person som har en ovanlig rutin med en slags trans-odyssé där ett “trans-tillstånd” är avsatt för varje dag i veckan. Mycket roligt!
I filmklippet “The Transgender: Normalizing Mental Illness” [8] av Youtube-kanalen “Black Pigeon Speaks” förklaras detta att transsexualism samt viljan att förändra sig på andra sätt egentligen i de allra flesta fall handlar om mental sjukdom och att man lika lite hjälper en transsexuell som vill byta kön eller en “transabel” som vill bli blind genom att uppfylla deras önskan som att ge en alkoholist en flaska sprit.
Även Alex Jones tog i filmklippet “Transabled: The New Perversion” [9] upp hur orimligt det är att samhället ska acceptera, ansvara för och bekosta allt möjligt som alla olika människor känner att de vill, hur fel detta är när det gäller “transabla” och att det är precis lika fel när det kommer till transsexuella. Han berättar också om extremtillstånd med personer som gillar att skjuta sig själva med magnum-revolvrar, som skadar sår de har så att de aldrig läker, som kapar alla sina lemmar och vill hållas instängda i lådor och blir omskötta och utnyttjade av särskilda “skötare” och så vidare. Han visar att det finns så många olika typer av psykiska sjukdomar som i logikens namn också borde bli godkända som rättigheter om de som är “transabla” och transsexuella ska godkännas.
First Things skrev också bra om hur orimligt det är att det är samhällets ansvar att hjälpa och betala för transsexualismen och jämförde också detta med de orimliga krav som nu börjar höras för de “transabla”. [10]
Referenser
[1] http://www.infowars.com/pouring-drain-cleaner-in-your-eyes-the-next-trendy-social-justice-movement/
[2] https://sv.wikipedia.org/wiki/Transsexualism
[3] https://en.wikipedia.org/wiki/Gender_dysphoria
[4] http://www.infowars.com/pouring-drain-cleaner-in-your-eyes-the-next-trendy-social-justice-movement/
[5] I Made Myself Blind: Living With BIID (Clip on Yotube)
[7] https://youtu.be/ksajP0hOggY
[8] https://youtu.be/aDAU3SPYFsA
[9] https://youtu.be/gJzVokIniWI
[10] http://www.firstthings.com/web-exclusives/2015/01/a-fundamental-right-to-personal-recreationism
Jag är ledsen men jag tycker att du är helt ute i det blå!!
En individ som gör en könskorrigering får ingen funktionsnedsättning utan blir av med den, medan den som bland annat gör sig blind blir handikappad resten av sitt liv, dvs får funktionsnedsättning och blir beroende av andra människor.
En könskorrektion innebär inte att bli beroende av andra människor.
Och för den delen så amputerar man inte vid könskorrigering, man återanvänder körtlar, hud och mm.
På vilket sätt återanvänder denna dam sina förstörda ögon, tycker du??
Robert: Tack för din kommentar!
Saken är ändå att de som med medicin och kirurgi förändrar sitt kön gör det för att de upplever det som att de borde ha ett annat kön. Det är samma som med de som upplever att de borde vara handikappade. Där är likheten och det är därför detta jämförs.
Sedan har jag egentligen ingenting emot att vuxna människor förändrar sig, alla är fria och är man vuxen så ska man väl få göra det om man vill, så länge de betalar för allt själva. Jag gillar inte att de ska få hjälp att ändra kön för andras pengar för att de inte känner sig nöjda. Och jag är helt emot att utvecklingshämmande medicinering med hormoner får börja användas vid 12 års ålder och att könskirurgi får göras redan vid 15 års ålder. Först när någon är vuxen, dvs. 18 år borde sådant få göras, inte medan man är barn.
Tack själv!!
Men tror du verkligen på det här att någon vill bli handikappade??
Låt säga och vi tar ditt exempel på damen som vill bli blind. Och hon får reda på att hon får kirurgiskt eller medicinskt hjälp att bli blind, men du får klara dig själv med allt vardagliga vad det innebär.
Jag läste nån annanstans att det var någon som ville bli av med sina armar. Javisst den personen kan få operation, men hur du ska äta, klä dig osv… får du klara dig själv, bäst du vill.
Jag tror inte på något av dessa fejkade historier, för när något kommer till sin spets, så drar de säkerligen tillbaka sina påståenden och det var nog inte så viktigt.
Om det nu skulle vara sant, så tycker jag det är fräckt att att göra sig blind och sen kräva hjälp av sin omgivning. Det går inte att jämföra med könskorrigerade personer som vill leva livet självständigt.
Det med medicineringen angående hormoner. Vad jag sett så är det i mycket strikta förhållanden. Om barnet inte mår bra och är deprimerad och är utagerande och med mera och kämpar för sitt liv och blir inte trodd för vad den känner.
Hur tycker du att barnet ska bli hjälpt för att undgå självmord?? Självmord är något som kostar staten (betald skola, vård och förlorad inkomst till staten)…det är du bered på att betala??
Känns det bättre för dig att betala skatt till självmord än till könskorrigering?
Och det här med att betala själva gäller det bara operation? När de som orkar leva inte får operation så belastar de psykvården… ska de betala detta också för att har fel åkomma? Psykvården är dyrare än operation och medicin men du kanske gärna betalar den skatten, bara det inte är könskorrigering?
Sjukvården är fri och du söker hjälp för att bli fri från dina bekymmer. Då är frågan vem som ska ha hjälp. De människor som röker som är självförvållat och hur blir det med passiv rökning.
De människor som skadar sig i exempel i sport, som är självförvållat och grundat på oaktsamhet.
Människor som råkar i olycka… otur, men du får faktiskt skylla dig själv… inte mitt problem.
Vi kan göra listan lång och till sist är det ingen som ska ha någon sjukvård alls, så hur ska detta gå??
Alla människor har sina problem och det uttrycks på många sätt. Antingen föds vi med problem eller kommer skador och sjukdomar på annat sätt under livets gång. Då är det väl lika bra att hjälpa alla till det bästa för samhällets människor ska få må bra.
Eller??
Tack för din kommentar!
Om jag tror på det? Ja, det är väl klart att jag gör. Det är ju inte så att det är något som folk tror att detta tillstånd finn, utan det är ett faktum. Det finns massor av artiklar skrivet på ämnet och massor av forskare som forskar och skriver om det.
Ja, visst blir det mer kostsamt om ingreppet som görs gör att man inte kan ta hand om sig själv, men även med könsbyte så kostar det faktiskt pengar för samhället. Min åsikt är att visst kan man såklart ha rätt till att operera om sig om man vill, så länge man är vuxen och betalar själv ur egen ficka.
Nej, det är inte bara könskorrigering jag är emot. Jag är libertarian och är emot i stort sett allt som är tvingande. Jag är motståndare till skattefinansierade sjukvårdssystem. Jag är inte för att varken rökare eller de som sportar ska få sin vård betalad med andras skattepengar, utan istället bör det finnas frivilliga sjukvårdssystem där de som väljer att ingå i något system själva bestämmer gemensamt med övriga hur det ska finansieras. De vanligaste borde i sådana fall bli olika försäkringsfinansierade sjukvårdssystem.
Självklart ska man försöka hjälpa människor som av en eller en annan orsak är olyckliga, men denna hjälp ska självklart inte handla om att förändra den som inte trivs på ytan på, utan den bör handla om att hjälpa personer att trivas med den de är.