Text: Tobias Lindberg 2015-10-20
Det finns de som hävdar att vi människor bär samtliga av våra förfäders minnen, kunskaper och erfarenheter inom oss, men att problemet är att vi normalt bara kommer åt dem i en väldigt begränsad omfattning. Att det är på detta sätt ger människan små fördelar, men dessa är normalt sett så små att det på det stora hela inte vidare avgörande. Några få människor lär dock ha och ha haft förmågan att komma åt mycket mer av dessa minnen säger vissa som har satt in sig i frågan, namn som Nikola Tesla och Edgar Cayce brukar ibland nämnas bland de människor som har haft oförklarligt stora insikter om tillvaron, medan andra säger att detta bara är trams.
Nu börjar dock allt mer forskning visa att vissa minnen eller snarare instinkter faktiskt kan ärvas från en generation till en annan.
Till exempel har forskare som gav möss elektriska stötar efter att de hade känt lukten av blommande körsbärsträd visat att ungarna till dessa möss som avlades efter denna händelse var mer rädda för just doften av blommande körsbärsträd än andra möss trots att inga av ungarna hade träffat sina föräldrar.
Denna forskning bevisar att i varje fall vissa typer av väldigt begränsade minnen eller instinkter faktiskt förs vidare och forskarna är rätt övertygade om att detta i vart fall delvis sker genom den process som kallas epigenetik, vilket innebär att uttrycket av generna förändras efter påverkan från miljön.
Inget i denna forskning kan såklart bevisa att det skulle ligga något i det som vissa tror, att samtliga av våra förfäders minnen, kunskaper och erfarenheter skulle finns bevarat inom oss, men erbjuder i alla fall ett väldigt litet steg i rätt riktning och kanske kan framtida forskning som bygger vidare på detta komma att kunna bevisa ännu mer.
Skulle det ligga något i misstankarna att vi bär våra förfäders minnen inom oss bevarat i vårt DNA så tror i varje fall jag att det handlar om mer än bara epigenetik. Kanske kan epigenetiska förändringar fungera som något slags intragenerationellt korttidsminne som senare kanske efter en eller flera generationer på något sätt förs över in i vårt DNA mer långsiktigt genom faktiska förändringar i DNA-sekvensen. Vårt DNA är enormt stort och skulle rent teoretiskt kunna rymma enorma mängder information, fullt tillräckligt för att rymma samtliga av våra förfäders minnen, kunskaper och färdigheter.
Sedan så kan man fundera på varför det kanske skulle kunna vara så att om dessa nedärvda minnen finns, varför vissa har en större förmåga att komma åt dessa? Är detta en något som alla egentligen kan och att man kan träna upp denna förmåga? Är det så att vi faktiskt alla har förmågan, men att det är något som blockerar de allra flesta av oss?
Frågorna är i nuläget oändligt många och omöjliga att besvara säkert, men alldeles oavsett detta så är detta med forskningen om detta otroligt intressant att följa, trots att den än så länge bara befinner sig i sin linda och på intet sätt kan bekräfta att våra förfäders mer komplexa minnen, kunskaper och erfarenheter finns inom oss.
Källor för denna text:
http://www.nature.com/neuro/journal/v17/n1/full/nn.3594.html