Kort efter terrordåden i Paris när rädslan är som störst passar Stefan Löven på att gå ut med budskapet att det öppna svenska samhället måste skyddas genom att medborgarnas rätt till integritet och privatliv inskränks. Statsministern talar nyspråk, som taget ur Orwells roman “1984”. Ett samhälle är öppet om medborgarna har friheter och om dessa inskränks så blir samhället mindre öppet. Även om terrordåd som de i Paris innebär personliga tragedier för de drabbade så utgör de inget hot mot folket eller samhället i helhet och jämfört med risker som finns i allas människors vardag är riskerna med sådan terror obefintlig. Bara om folket förblindat av rädsla tillåter att samhället överreagerar genom att inskränka friheterna kan terrorn bli ett reellt hot. Alla verktyg som behövs för att stoppa terrorn finns redan till myndigheternas förfogande, det enda som krävs är att de börjar användas.
Text: Tobias Lindberg 2015-11-20
Här om dagen gick Stefan Löfven och regeringen ut med att övervakningen ska ökas. [1] Det ska införas mer biometrisk identifiering, mer kameraövervakning och mer övervakning av datorer och surfplattor. Bara dagar tidigare hördes Moderaterna vilja inleda samarbeta med regeringen angående detta. [2] Vad de gör är att de smider medan järnet är varmt, medan rädslan som de och medierna har hjälpt till att sprida ännu är stark.
Folk oroar sig nu för att vara där det finns mycket människor. En reporter på nyheterna i SVT berättade om en liten pojke som gick i lågstadiet som var rädd för att befinna sig i folksamlingar för att terrorister kunde spränga en bomb där.
Faktum är dock att det är försvinnande få som dör av terrordåd i Europa. I år har det varit ovanligt många på grund av det som skedde i Paris, så är det är vissa år, men de allra flesta år är det väldigt få som blir dödade. Som exempel kan nämnas att det var fyra som dödades vid terrordåd i hela EU förra året och året innan det var det sju. [3][4] Detta i EU som har drygt 500 miljoner invånare.
Ändå är människor rädda för att utsättas för terror, till och med våra barn är rädda. Sedan sätter samma terrorrädda föräldrar utan tvekan eller rädsla sina barn i bilen som utgör en enormt mycket större risk än vad terrordåd någonsin gör och kör dem hem från dagis, från skolan eller till affären. Skulle människor generellt ha en någotsånär fungerande känsla för risker så skulle inte många känna oro för att drabbas av terrorism.
Anledningen att övervakningen ska ökas är enligt Stefan Löfven för att vi ska kunna leva våra liv utan oro och för att vårt öppna samhälle inte ska slås sönder. Detta är ingenting annat än nyspråk! Precis som i Orwells “1984” där krig är fred och fred är krig.
Att vårt samhälle ändå är så pass fritt och öppet som det är beror på att staten inte tillåts lägga sig i allt möjligt. I mindre fria delarna av världen finns det knappt något som hindrar staten och myndigheterna att lägga sig i vanliga människors angelägenheter. Nu vill Stefan Löven göra Sverige mer likt dessa samhällen, han vill inskränka vår integritet, något all historisk erfarenhet visar är just det som minskar friheten och ökar risken för vanligt folk att råka illa ut, men istället använder han nyspråk och säger att allt görs för att skydda vår frihet. Allt detta vill han göra för att kanske som högst ett par 10-tal per år dör av terrorattacker i Europa. Varje död och skadad är visserligen en tragedi för de drabbade, men att inskränka integriteten och ge upp ännu mer av vår frihet för något som inte ens är i närheten av att vara lika farligt för oss som t.ex badkar som man kan halka i eller getingar/bin som man kan bli stuckna av [5] är inget mindre än total galenskap.
Att risken att drabbas av terrorism relativt sett är väldigt liten innebär dock inte att vi inte skall anstränga oss maximalt för att jaga ifatt terrorister. Självklart ska vi det och när vi fångar dem ska vi straffa dem hårt. Terrordåd riktat mot oskyldiga civila är nämligen särskilt nesliga och ska därför straffas extra hårt och detta helt oavsett om det är terrorgrupper som ISIS eller om det är grupper inom och runt de som styr nationer som exempelvis USA, Storbritannien eller Frankrike som ansvarar för terrorn. För något man inte ska sticka under stol med är att majoriteten av alla döda och skadade av terrorism orsakas av statsterrorism utförd av stater mot den egna eller andra befolkningar. Att våra samhällen generellt är väldigt dåliga på att straffa terror som utförs av människor inom samhällseliten är ett stort problem som vi måste ta tag i och förändra, men bara för att vi är dåliga på att straffa de privilegierade så innebär det inte att vi inte ska straffa andra som förtjänar det, utan bara att vi måste bli bättre på att även straffa de inom eliten som begår brott.
På samma sätt som det isländska folket nu har fått nog sin samhällselits kriminella agerande och därför straffar många av de allra högsta inom deras bankväsende så måste vi, alla befolkningarna i Västvärlden, snart börja hålla de individer och grupper inom vår egen samhällselit ansvariga för sina de kriminella handlingar de utför. Vare sig det handlar om ekonomiska kriminella handlingar, som t.ex att tvinga på i stort sett hela världens befolkningar ett riggat centralbankssystem eller om det handlar om brott mot folkrätten, som t.ex de olagliga krigskampanjer som Västmakternas förde för att krossade länder som Afghanistan, Irak och Libyen eller om det handlar om brott mot miljö, liv och hälsa, som t.ex det lagvidriga samarbetet mellan de som styr storföretagen och statsmakterna som möjliggör att produkter som egentligen borde vara förbjudna, exempelvis skadliga kemikalier, bekämpningsmedel, mediciner och mattillsatser, ändå hela tiden kan fortsätta att ösas ut över världen och dess befolkningar eller om det handlar om andra typer av kriminella handlingar så måste även de mäktigaste i våra samhällen börja hållas ansvariga och straffas för sina handlingar.
Det finns många välinformerade människor i Västvärlden som förstår hur världen verkligen fungerar, men de allra flesta av dessa håller tyst och sköter sitt. Först när tillräckligt många av dessa har utvecklat tillräckligt med ryggrad för att börja gå ut och berätta om sanningen för alla de som ännu inte har vaknat upp till verkligheten och när detta i sin tur gör att vi blir tillräckligt många för att på riktigt, rent fysiskt, börjar sätta stopp för vår egen samhällselits kriminalitet, först då kommer saker och ting att förändras till det bättre. När det väl börjar så kommer det troligtvis att gå väldigt snabbt. Tills den dagen kommer så får vi tyvärr nöja oss med att sätta fast underhuggarna till det kriminella system som kontrollerar världen. Istället för att fälla den globala eliten som sitter i toppen får vi nöja oss med att ta de olika “verktyg”, som t.ex ISIS, som eliten har skapat, skyddar och använder sig av för att forma en framtid där ännu mer av makten och rikedomarna ligger hos dem.
Så länge vi inte har mod nog att gå ut att säga sanningen så kommer världen att fortsätta vara som den är. Mod är nämligen allt som krävs. Det enda de allra flesta av oss i de västerländska samhällen riskerar genom att säga vad vi tycker och tänker är att tidningarna kanske skriver något negativt om våra åsikter, att någon vi känner kanske suckar eller tittar lite snett på oss, att någon på nätet kanske kallar oss saker, som “foliehatt”, “rasist” eller andra ord som på liknande vis i olika sammanhang används för att tysta folk och att några kanske säger upp oss som Facebookvänner, men hur farligt är egentligen det? Vi i Västvärlden lever trots allt i samhällen där få av oss riskerar livet när vi säger vad vi tycker, så låt oss därför göra det så länge vi fortfarande kan göra det. Gör vi det inte nu kanske vi förlorar den rätten inom kort.
Samma dag som tillräckligt många av oss får mod nog att säga vad vi tycker och tänker så kommer samhället att börja förändras till det bättre väldigt snabbt. De röster som idag håller tillbaks en verklig samhällsdebatt genom sin kontroll av mainstreammedia och genom att använda sig av politisk korrekthet upplevs ofta som om de är många fler och mycket starkare än de är, men de är egentligen få och svaga. Den dag vi slutar att vara rädda och börjar tala så kommer dessa röster snabbt att drunkna i en självförstärkande flodvåg av förändring. När vissa börjar tala sanningen så kommer det att stimulera fler till att tala och snart därefter kommer många att börja agera. När detta väl sker så kommer förändringen snabbt, ungefär som på Island som “våra” mainstreammedier vägrar att berätta om. Det största hindret för en förändring finns inne i våra egna huvuden. När vi slutar att vara rädda vad andra tycker och tänker om oss så blir vi fria.
I avvaktan på att detta mod infinner sig är det viktigt att förstå att alla verktyg som behövs för att vi ska kunna finna och fälla nästan alla kriminella grupper och individer, vare sig de befinner sig i toppen eller i botten av samhällspyramiden redan finns till våra rättsväsendens förfogande. Det finns inga behov av mer biometrisk information i pass och ID-handlingar, av mer kameraövervakning eller av mer “avlyssning” av våra datorer och telefoner, det enda som behövs är att vi alla börjar försöka påverka alla de bra människor som finns inom rättsväsendet, domstolarna, myndigheterna och staten att göra sitt jobb på rätt sätt. De som inte gör det självmant kanske vi måste börja tvinga och kanske måste en del av de som vägrar avsättas eller till och med åtalas, varpå nya som är villiga att göra sitt jobb måste tillsättas. De allra flesta inom dessa samhällsorganisationer är trots allt bra människor, men kontrolleras precis som de flesta av oss andra av systemet, medierna och sin egen rädsla för vad andra kanske ska tycka och tänka om dem om de skulle börja säga och göra vad de faktiskt tycker och tänker. Först när arbetare och tjänstemän på alla möjliga positioner och nivåer börjar avslöja vad de vet om vad den globala eliten sysslar med, när de börjar läcka hemliga dokument och vittnar om sådant de har hört, när poliser och åklagare börjar våga gripa, utreda och åtala den högsta politiska och byråkratiska eliten, först då kommer vi att se slutet på den globala elitens styre.
Källor:
[2] http://www.dn.se/nyheter/politik/m-vill-gora-upp-med-regeringen-for-att-bekampa-terrordad/
[3] https://www.europol.europa.eu/content/european-union-terrorism-situation-and-trend-report-2015
Du är som mest vettigast och insiktsfull när du pratar just om “State Overreach”. Det sjuka är att du knappt ens behöver dra in en konspirationsteori. Även om “ISIS-som-elitens-verktyg”-konspirationspåståendet är någonting jag inte riktigt köper (jag skulle mer kanske köpa att det är någonting som organiskt vuxit fram, delvis som ett resultat av västerländsk inblandning, generellt krigskaos, och annat sånt), så spelar det inte så värst stor roll då slutresultatet blir detsamma.
Det känns lite som man ser smått drastiska förändringar hända i ruskig fart, varje dag nu de senaste dagarna.
Flyktingskrisen blir plötsligt mer påtagligt sämre med upptrappad hastighet (och det gäller oavsett om man är sympatisk inför flyktingmottagande eller inte)… Plötsligt är det snack om terroreventualiteter hela tiden. Det i sig kopplas till flyktingskrisen, och oavsett hur det egentligen ligger till med den kopplingen, så spelar det ingen roll egentligen. Terrorismen, och terrorpådraget misstänkliggör flyktingarna i allmännt, rädslan ökar, flyktingarna verkar bli mer desperata då man börjat kontrollera gränserna…de främlingsfientliga elementen (SD och annat) tycker sig få mer och mer vatten på sin kvarn, och de som alla andra bidrar till klimatet av rädsla (återigen oavsett vem som har rätt eller fel)…
…och allt det här är ganska uppenbart, utan att behöva peka på någon Storkonspiration…
…och oavsett motivation, så har statliga maktstrukturer ett växande politiskt kapital att centralisera makt, och inskränka besvärliga friheter… och osvsett om det är en handgnuggande skurk-illuminati-skuggregim, eller bara politiker vars politiska instinkter får dem att ta en möjlighet när den “tursamt” uppenbarar sig (eller nåt mellanting)… Så spelar det inte heller den absoluta rollen, då resultatet återigen blir i princip det samma.
Det är lite läskigt när en konspirationsstolle och en skeptiker (med vissa världssynsskillnader på gällande orsaker i situationen) ser ungefär samma sak.
Det är då man ska vara uppmärksam.
Stefan: Ja, förutom att jag egentligen tror att det faktiskt är jag som är den riktiga skeptikern av oss två (även om jag i och för sig aldrig skulle använda mig av den termen för att beskriva mig själv eftersom den har blivit kapat av en statsetablissemangs- och forskningsetablissemangstroende flock), så håller jag helt med dig i att resultatet av det vi nu ser helt oavsett i vilken utsträckning någon slags konspiration ligger bakom allt blir som du beskriver det. Och ja, det är väldigt oroande.