Varför protesterar barn så ihärdigt mot att gå och lägga sig på kvällen och vad är det egentligen med detta att de säger att det finns något i deras garderober och under deras sängar?
Text: Tobias Lindberg 2014-08-11. Uppdaterad 2017-06-17.
Här är en väldigt fri översättning och sammanfattning, med egna tillagda reflektioner, av den utmärkta texten “Why Young Children Protest Bedtime: Evolutionary Mismatch” av Peter Gray som har bloggen ”Freedom to Learn” som förklarar varför bebisar och små barn protesterar så mycket de bara kan, på det sätt de kan, mot att gå att lägga sig. Förklaringen är att de är rädda för mörkret, spöken i garderoben eller monster under sängen. Protesterna sker genom skrik och gråt eller genom fördröjning och försök att förhandla.
Enligt en berömd beteendepsykolog med stort inflytande som levde för länge sedan så berodde detta på att barn är bortskämda. Dessa idéer lever idag kvar i massor av böcker om barn och i många experters råd som säger att föräldrar måste vara bestämda och inte ge med sig för barns gnäll och gråt. De menar att det handlar om en viljornas kamp och som förälder får man inte skämma bort sitt barn om man inte vill att barnet ska bli ännu värre. Allt detta har lett till idéer som femminutersmetoden och liknande, där barnens gråt ska ignoreras enligt en noga planerad strategi.
Saken är dock den att i barnens hjärnor så är mörkret farligt på riktigt och monstren i garderoben och under sängen verkliga. Faktum är att det först på senare tid i vår civilisations utveckling som våra liv och hem har blivit så säkra som de är idag, vilket har gjort att barns motvilja och rädsla att gå och lägga sig verka irrationell. Ända tills vad som måste räknas som helt nyligen i ett evolutionärt perspektiv så levde vi alla som jägare-samlare i naturen. I nattens mörker strök rovdjuren för vilka ett ensamt barn skulle vara ett enkelt och eftertraktat byte. Dessa rovdjur var de monster under sängen som barns hjärnor är programmerade att frukta än idag.
En enkel hydda med klena väggar utgjorde inget skydd, utan den enda säkerheten som fanns för bebisar och små barn utgjordes av att hela tiden vara nära föräldrarna. Att somna tillsammans med eller bland sina föräldrar och andra vuxna var i denna värld livsviktigt.
Det bebisar och små barn protesterar mot idag är egentligen inte mot att gå och lägga sig, utan de protesterar mot att gå och lägga sig ensamma. I deras gener finns än idag inpräntat att det är farligt för ett litet barn att vara själv. Få vuxna jägare-samlare lämnade sina barn oskyddade, men vissa var nog mindre försiktiga än andra och om de då hade barn som dessutom fann sig i att bli lämnade själva utan protester så hände det nog lite oftare att deras barn slutade som byten till hungriga djur. De barn som protesterade ljudligt och ihärdigt överlevde troligtvis i lite större utsträckning och kunde växa upp och få egna barn och förde därför detta beteende vidare med sig genom generationerna.
Att bebisar och små barn läggs för att sova själva i egna rum, utan vuxna i sin närhet, ofta inte ens med ett äldre syskon nära, är en västerländsk företeelse. I resten av världen sover barnen tillsammans med de vuxna och när människor där hör om hur små barn i västvärlden sover själva så tror de nästan inte att det är sant. Hur kan västerlänningarna vara så grymma mot sina barn brukar de fråga sig.
Det stora problemet i vårt moderna västerländska samhälle är att våra liv styrs av så många måsten. Vi har elektricitet, TV och datorer som håller oss vakna onaturligt länge och arbeten och skola som tvingar upp och iväg oss på konstlade tider året runt, oavsett hur många timmar dagsljus det råkar vara. Detta gör att vuxna för att få tillräcklig vila måste sova ostört de timmar de faktiskt sover och därmed blir det tillsammans med felaktiga idéer om barns behov en press på de vuxna att lägga barnen i egna rum. För helt klart är att man blir störd i sömnen om små barn sover i ens närhet. Felet som vi gör är dock att vi försöker att anpassa våra barn till något som för dem är helt onaturligt för att vi ska kunna fortsätta lev de onaturliga liv som det moderna samhället har tvingat på oss. Detta är väldigt omvänt och det är antagligen inte bra för våra barn med den stress det medför att tvinga dem sova själva innan de själva är mogna för det. Bättre är då att så gott det går försöka att anpassa våra moderna liv efter hela familjens naturliga behov.
Min egen familj lider såklart som de allra flesta familjer av teknik som påverkar oss och av onaturliga måsten, men vi har ändå alltid låtit våra barn sova med oss när de var bebisar och eftersom när de blev lite större så har de fått välja själva var de vill sova. Har vi suttit uppe lite längre har barnen alltid fått somna bredvid oss eller i vår famn där vi satt. Så länge de har velat så har de fått sova i vår säng, även fast det har varit lite trångt och gjort att sömnen kanske har blivit lite störd. Tids nog börjar alla barn själva vilja sova i sina egna rum, vissa vill detta tidigare och andra senare, men alla vill det i alla fall till slut. Slappnar man bara av lite med allt detta så sköter sig det hela helt naturligt och av sig självt.
Som avslutning skulle jag även vilja tipsa om texten “Femminutersmetoden skadar ditt barn” som handlar om samma fråga.
Referenser
Tack tack, mer dåligt samvete till oss som testar allt möjligt för att våra barn ska få sina sömntimmar. Det funkar perfekt att somna bredvid en busig 2 åring som har stora problem att komma till ro, men den blöta tvätten som skulle hängas? Disken som skulle in i diskmaskinen mm mm? Dygnet slutar ju inte för en 4 barnsmamma när barnen somnat?!! Tvärtom. Och hur ont får man inte i hjärtat när den lille vaknar när man försöker lirka sig loss? Trygga barn somnar gott i egen säng i vår familj åtminstone. En trött mamma med kort stubin kan också skada sitt barn. För lite sömn är skadligt! Alla måste få sova därav denna press. Det har inget att göra med vårt samhälle hit o dit. Var det bättre förr??
Ser man till att barnen är mätta, trygga, torra och lugna då har man en bra start på en god natts sömn. Skriv mer om det i stället!
Självklart har det att göra med hur vårt samhälle fungerar och ja, det var bättre förr i detta avseende. Tycker man att saker och ting inte fungerar, att man inte hinner med viktiga saker, så ser man till att förändra något annat än att tvinga barnet till något som inte är bra för dem. Det finns alltid annat man kan göra.
Intressant artikel. Tänker tillbaka på när en själv var barn (29 år idag) Det var jag, mamma och pappa som bodde i en lägenhet i stan. Jag sov alltid i en säng bredvid föräldrarnas säng. Jag somnade alltid mycket punktligt kl 6 varenda kväll till kl 6 varje morgon. Det slog aldrig fel, har alltid gillat att sova och länge till på köpet! Förstod senare i livet att många ungar inte var lika lätta som jag, det är just därför som jag säger till alla föräldrar där ute att sluta titta efter den perfekta formulan, som att söka efter den perfekta dieten, den finns inte. Släng bort alla böcker och lär känna ditt eget barn. Alla är vi olika. En del är mer skrikiga och en del är mer lugna.
Om monster under sängen har jag själv blivit mycket upprörd när på diverse tvserier barnet skriker och kallar på sina föräldrar att det finns något under sängen, garderoben eller vad som och föräldrarna sedan direkt avfärdar detta med det vanliga, du måste ha drömt. Hur ska dem kunna veta vad barnet egentligen såg? Kanske såg barnet något verkligt som det sedan tolkar efter sin egen förmåga? Bara en tanke.
Det var först vid 5 års ålder som jag sov i mitt eget rum (hade tidigare ett separat lekrum och sängen bredvid föräldrarnas) och då ville jag aldrig har något nattlampa eller något ljus alls. Bäcksvart och helt ljudlöst som i ett vaccum har jag velat haft så långt tillbaka jag kan minnas. Kom aldrig ens på tanken att det kan finnas monster under sängen eller i garderoben.
Tack för din kommentar Christine! =)
Helt riktigt att det inte finns en lösning som fungerar för alla när det kommer till barn och sovande. Att barnen sover skilt från föräldrar eller andra vuxna är dock någonting som är rätt onaturligt och har inte förekommit under någon stor del av mänsklighetens historia om man ser till vår evolution.