Det bästa sättet att bekämpa systemet i nuläget är inte att attackera toppen av maktpyramiden, utan att stå upp för sanningen och säga vad man tycker, oavsett vilka konsekvenserna blir och hur hårt man kommer att bli attackerad av sina medmänniskor. Detta är Stefan Molyneux budskap när han i ett nytt filmklipp förklarar hemligheten bakom statens makt.
Text: Tobias Lindberg 2016-01-18
I ett mycket bra filmklipp klargör Stefan Molyneux att det bästa sättet att i nuläget attackera staten inte är att attackera toppen där de med ekonomisk, politisk, medial och religiös makt sitter och utövar sin kontroll och profiterar på hela systemet, utan att man istället bör motverka denna maktstrukturs verkliga kontrollmekanism som utgörs av att varje person som vågar gå utanför de accepterade ramarna och säga sådant som avviker från det som skola, medier och myndigheter predikar, från vad som är politiskt korrekt, blir skoningslöst attackerad av och utfryst av sina medmänniskor.
Det är nämligen genom denna kraft, människors rädsla för vad deras medmänniskor, vänner, arbetskamrater och liknande, kommer att säga om dem, som staten i nuläget i de västerländska samhällena företrädesvis utövar sin makt. Det är inte genom naket våld, eftersom sådan maktutövning i västvärlden alltid får så många människor att rygga tillbaks, då detta gör det så övertydligt vad staten egentligen är för något. Istället programmerar staten genom skolsystem och medier medborgarna att tycka på ett visst sätt och att attackera alla som avviker det allra minsta från detta inprogrammerade tankesätt.
Det bästa sättet att attackera staten är i nuläget alltså inte att attackera toppen av strukturen, det är inte ens att attackera polis, militär och byråkrater, de som befinner snäppet under toppen och som skyddar de som styr och utför deras orders, utan det är att övervinna rädslan för vad ens medmänniskor kommer att säga om en när man säger vad man tycker och talar sanning. Det är genom att stå upp för vad man tycker som man bäst bekämpar systemet. Ja, när man gör det så är det nästan säkert att man kommer att få utstå kritik för det från alla möjliga håll, ja, man kanske till och med kan förlora vänner för det, ja, man kan även bli av med jobbet för det. Allt sådant är förstås dåligt, men å andra sidan är detta det värsta som normalt sett kan hända en om man här i västvärlden står upp för vad man tycker. Vi blir normalt sett inte hämtade mitt i natten av underrättelsetjänsten och placerade på arbetsläger bara för att vi kritiserar systemet.
När några vågar börjar tala sanning så kommer snart många andra efter och så snart det sker så har staten förlorat sitt starkaste kontrollverktyg och när det är borta finns bara verklig fysisk maktutövning kvar och när staten börjar använda sig av det så kommer även de allra mest hjärntvättade delarna av befolkningen att vakna och i det läget är det slut med systemet.
Så om du verkligen vill bekämpa systemet så är det bara att börja tala sanning och strunta i att vara så himla rädd för konsekvenserna. Frihet kommer aldrig gratis! Vi kommer aldrig att kunna bli fria om de flesta är fega och går omkring och tror att de själva inte behöver riskera något!
Detta är ju alltid vad demokrater har sagt, att politik handlar om att använda demokratin. På de yttersta kanterna av den politiska skalan finns de som vid varje lämpligt tillfälle försöker använda fysisk närvaro för att strukturera politisk makt, till och med med våld om så behövs. Det mest meningsbärande, kommunikation genom språket, är inte, som marxister brukar säga, den högsta formen av politisk kamp, den väpnande revolutionen om de får bestämma.
Frågan är dock om inte ytterligare en dimension måste föras in i analysen. Det handlar om att budskapet kan adressera problem knutna till makthierarkin även om mottagarna faller inom ramen för den horisontella indelningen. Att tränga sig på personer som inte är beredda att ta emot budskapet brukar heller inte vara någon bra idé. Var finns då de som är beredda att ta emot budskapet och hur skall det utformas för få fäste i de samtal och trender som gör sig gällande. Det är många frågor som reser sig ur lyssnandet.
Bra skrivet.
Ett utmärkt sätt att få folk att se sanningen är att ställa frågor som får dem att begrunda vad som sker och hur saker och ting verkligen är.
Till exempel:
Vem skapade mig, Staten eller Naturen?
Vad skapade Staten, Människan eller Naturen?
Vem är mest överordnad, skaparen eller skapelsen?
Är jag en människa?
Föddes jag fri eller som slav?
Om jag inte är en slav, hur kan någon vara min herre?
Är vi inte alla födda med lika friheter och rättigheter?
Om så, hur kan någon hävda auktoritet över mig?
Tack Kent! Ja, att arbeta med sådana utmärkta frågeställningar invävt i sina texter är nog det bästa sättet att arbeta på. Om man bara får folk att tänka så har man nog kommit en bra bit på vägen.
Jag lyssnade om, efter att ha sovit på saken. De allra sista meningarna i poden lyder innehållsmässigt omtrent:
Då vi har uppnått verklig yttrandefrihet så kommer staten att upplösas…….
Detta är en analys som jag måste ifrågasätta, den låter helt verklighetsfrämmande i mina öron. Den liknar en teori som är lika otydliga och förutspår statens bortvittrande då socialismen får verka ut genom klassernas försvinnande, det är Marx jag tänker på, en herre som Stefan Molyneux brukar ha ganska god ordning på.
Ja, fast på sätt och vis kan han ju har rätt. Om lögnerna upphör så kanske människor inser att staten inte behövs, att det går att organisera sådant som det måste samarbetas om på andra sätt, så kan den mycket väl falla en dag. Faller den inte, utan bara blir väldigt liten, så är det inget att hänga upp sig över i mina ögon, men om den en dag skulle falla helt och hållet så är det också okej för min del.
Staten finns egentligen inte. Dess egna tjänstemän erkänner att “Kungariket Sverige” är en juridisk person. Altså en fiktion utan fysisk närvaro i det påtagliga universumet.
Den finns heller inte i juridisk mening, då grundtanken är att Staten i utbyte mot stöd och erkännande från folket skall verka för folkets bästa. Detta är en roll som övergivits för länge sedan, och det som kallar sig “Staten” idag verkar för intressen som inte har folkets goda i åtanke, utan snarare folkets destruktion.
Mer argument här:
http://fredofrihet.blogspot.co.uk/2015/06/varfor-var-regering-inte-ar-legitim.html
Kent: Bra text där som du länkade till! Är det du som har skrivit den?
Ja, allt på den bloggen är mitt material, förutom “Hur Sverige Erövrades” av Hr. Larsson.
Det är svårt att få allmänheten att lyssna på något de inte känner igen, eller ens kan förstå. Jag har under lång tid försökt att få allmänheten uppmärksam på att Staten stödjer plågsamma groteska experiment vad gäller AI forskning på KI oskyldiga människor utsätts dygnet runt för elektroniska och neurologiska vapen, som även tränger igenom väggar. Dessa experiment är ytterst plågsamma och många människor som fallit offer för AI hjärnforskning, har blivit berövade på sina liv. På det sätt som denna forskning bedrivs är av förklarliga skäl sekretessbelagd.
Det är skrämmande experiment på oskyldiga människor dygnet runt. Då ingen människa självmant skulle ställa upp på dylika experiment, chippas människan vid t ex vanligt blodprov, för att sedan kopplas upp till en superdator, som möjliggör för oseriösa forskare att utföra tortyrliknande experiment på distans. Det förvånas att t ex inte någon journalist för dessa utsatta offers talan. Det finns mängder med länkar där människor i sin förtvivlan försöker förmedla sin utsatthet. Likaså finns det mängder med länkar där denna forskning beskrivs, dock inte på det groteska sätt som denne bedrivs. Det finns ingen lag som skyddar dessa offer för övergrepp , då ingen lag om nanotekniken ännu är stiftad. Länge har offren efterlyst en etisk debatt, utan resultat. Här krävs att offren får stöd och hjälp från allmänheten att på allvar försöka få stopp på dessa experiment.
Skadedjur i forsta hand bekampas med hjalp av dess naturliga fiender vilka man gynnar genom att tex sa in blomsterremsor i odlingen, samt med doftforvirring