“Min dotter är inte en sådan som gråter. Nu ringde hon hem efter lunch. Hon var helt hysterisk.”

“Det är sådant kaos på skolan. Flickorna väljer att äta ute istället för på skolan för att undvika matsalen. Ingen vet riktigt vem som går på skolan och vem som inte ska vara där.”

Politiker och skola har genomgående valt att inte göra annat än att utreda. Polisanmälningarna har i båda fallen behövt göras av de drabbade flickornas föräldrar. Åtgärderna som tas för att skydda flickorna begränsas till saker som att kommunens ungdomsgrupp åker till HVB-hemmen och samtalar med nyanlända medan polisen åker och pratar med de nyanlända på skolan. Medan samhället fortsätter att svika dem får högstadieflickorna finna sig i situationen, trots att de kanske är rädda för att gå i skolan och vissa har börjat ha persiennerna i sina rum neddragna hela tiden.

Allt fler börjar inse att det som nu sker i Sverige inte fungerar. Den förda politiken är misslyckad och det är dags att vi gör det som måste göras.

1. Asylinvandringen måste i princip upphöra omedelbart. Endaste ett väldigt begränsat antal kvotflyktingar kan tillåtas.

2. De som har anlänt till Sverige de senaste 10–20 åren måste börja repatrieras, helst frivilligt men annars med tvång. Även flyktingar ska återföras till vad som enligt Dublinförordningen räknas som första asylland, då det är praktiskt taget omöjligt att ta sig hela vägen till Sverige utan att passera flera säkra länder. Om det av någon anledning inte går att fastställa första asylland så återförs flyktingen istället till valfritt säkert grannland intill hemlandet. Asylhjälp fungerar nämligen bäst i säkra grannländer eftersom de kulturella skillnaderna inte är så stora. Om norrmän eller danskar skulle behöva fly så är det bättre att de tas om hand i Sverige och andra grannländer än att de får asyl i t.ex Japan, Kina eller Saudiarabien.

3. För de få som ändå får stanna ska assimilering gälla, till skillnad mot dagens tokiga idéer om integration där tanken är att Sverige ska förändras med förändringen av befolkningssammansättningen.

4. Sverige ska självfallet fortsätta att hjälpa, men inte genom asylinvandring till Sverige, utan genom kostnadseffektiv hjälp till behövande på plats i och vid kris- och krigsområden, så att vi för samma pris som det kostar att hjälpa en genom asylinvandring till Sverige kan hjälpa fler än tjugo verkligt behövande på plats.

Någon kanske tycker att det är orättvist att alla som har invandrat de senaste 10–20 åren ska “straffas” genom att tvingas repatrieras för att några få missköter sig. Saken är dock den att det inte går att veta säkert vilka som sköter sig och vilka som inte gör det. Ett faktum som är fastslagen i såväl internationell som svensk forskning och statistik är att invandrare är väldigt överrepresenterade i brottsstatistiken, speciellt när det kommer till grövre brott samt sexual- och våldsbrott. Allra störst är överrepresentationen hos invandrare från Mellanöstern och Nordafrika, samma områden som 90 % av Sveriges asylinvandring de senaste 20 åren har kommit ifrån. Ofta skylls denna överrepresentation på socioekonomiska orsaker, men som så tydligt visas av Brottsförebyggande rådets två rapporter, 1996:2 och 2005:17, så kvarstår en stor och tydlig överrepresentation, även när statistiken är standardiserad för kön, ålder och socioekonomisk status. Jag har skrivit om detta och hänvisat till forskning i texten “Att vilseleda om invandringens konsekvenser“.

Visst är det så att 99,78 % av alla som har kommit hit från Mellanöstern eller Nordafrika aldrig är misstänkta för våldtäkt, men de 0,22 % som blir det har allt eftersom invandringen från dessa områden har ökat börjat utgöra en ohållbart stor andel av alla våldtäkter att det håller på att slita sönder Sverige. Det har gått så långt att nära tre fjärdedelar av alla våldtäkter idag begås av invandrare trots att dessa bara utgör ungefär en femtedel av befolkningen om 2:a generationens invandrare räknas in. Detta är inte hållbart.

Visst har alla länder en skyldighet att hjälpa till så gott det går, men den skyldigheten får aldrig gå så långt att hjälpen som ges tillåts förstöra det egna landet. De senaste 30–40 åren, sedan de politiska besluten att Sverige skulle bli ett multikulturellt land togs 1975, har vårt samhälle försämrats. Långsamt till en början och det senaste decenniet snabbt. Vi måste tänka på Sverige i första hand. De som styr vårt land ska skydda de egna medborgarna först och främst. Först när detta är uppnått och det finns tillräckligt kapacitet för att även hjälpa andra så ska det göras, men då på ett smart och kostnadseffektivt sätt som inte skadar oss själva.

Sveriges kvinnor ska inte behöva utsättas för det vi ser nu. Det är illa nog med de etniska svenskar som beter sig dåligt, där t.ex 0,04 % av männen är misstänkta för våldtäkt, vi behöver absolut inte ta in en massa människor från områden av världen där de beter sig ännu värre, där t.ex 0,22 % av männen Mellanöstern och Nordafrika som är här i Sverige misstänks för våldtäkt. Detta enligt den senaste forskningen och statistiken som tilläts göras i Sverige om invandrares brottslighet. Om de flesta av de asylflyktingar som har anlänt till Sverige de senaste 10–20 åren repatrieras, alltså alla som  efter att antalet asylsökande per år började skena iväg, så kommer en stor del av Sveriges brottslighet försvinna och resurser som har låsts upp av en misslyckad integrationspolitik bli över för att hjälpa både våra egna gamla och sjuka samt många gånger fler verkliga flyktingar runt om i världen än de antal vi nu repatrierar. Meningen när vi tog emot alla dessa asylflyktingar var heller aldrig att de skulle stanna för gott, utan bara att de skulle få hjälp och därför borde vi nu hjälpa dem så att de kan återvända till ett så bra liv som möjligt i eller så nära sitt hemland som möjligt där de kan vara en del av att göra sitt land och sitt område bättre.

Referenser

http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/burlov/efter-anmalningarna–polisen-okar-narvaron-pa-varboskolan/