Svea hovrätt tog nyligen det ovanliga beslutet att döma en våldtäktsman till utvisning till Syrien efter avtjänat straff trots att verkställighetshinder föreligger i dagsläget på grund av det pågående kriget. Motiveringen var att situationen i Syrien kan ha ändrats när straffet är avtjänat. Visst vore det bäst om allvarliga vålds- och sexualbrottslingar som inte hör hemma i Sverige bara utvisades, oavsett vilka riskerna för dem är i deras hemländer, men jämfört med vad som är vanligast idag, att gärningsmännen inte döms till utvisning, så vore det riktigt bra om fler domstolar börjar tänka likadant gällande grova brottslingar som Svea hovrätt gjorde i det här fallet och därmed kan denna dom förhoppningsvis vara första steget på en lång väg för att återställa ordningen i Sverige.

Text: Tobias Lindberg 2016-02-17. Uppdaterad 2016-07-10.

Kommer ni ihåg dubbelvåldtäkten i Strängnäs, den där en kvinna blev våldtagen två gånger av två olika personer, som inte verkar ha haft något med varandra att göra, med bara några minuters och några hundra meters mellanrum, den där den sista och mest brutala gärningsmannen hade sagt “I’m gonna fuck you little swedish girl” innan han satte igång och sedan spottat i hennes ansiktet när han var klar? Om ni inte kan påminna er om detta så kan ni läsa om vad som inträffade här [1].

Eskilstunas tingsrätt dömde båda våldtäktsmännen till vad som för att vara Sverige var rätt ordentliga straff, men den som var skyldig till den grövsta av de två våldtäkterna skulle inte utvisas efter avtjänat straff eftersom han var från Syrien. Många var missnöjda med att gärningsmannen inte utvisades eftersom det känns som att rättsväsendet ser mer till dömda våldtäktsmäns säkerhet än till säkerheten för alla kvinnor som när gärningsmannen senare blir fri kommer att vara lite mindre trygga.

Nu har dock Svea hovrätt nyligen ändrat tingsrättens dom vad gäller den syriske gärningsmannen, dels har straffet skärpts en aning, men det viktigaste är att de dömde honom till utvisning efter avtjänat straff.

Det som är intressant är hovrättens motivering gällande utvisningen. Den som vill kan läsa hela citatet av hovrättens motivering nere bland referenserna i slutet av denna text. [2]

Svea hovrätt beslutade, till skillnad mot hur nästan alla svenska domstolar har dömt på senare tid, att då de i dagsläget faktiskt inte kan bedöma hur situationen kommer att se ut i Syrien när gärningsmannens straff är avtjänat, om kriget då kommer att vara slut eller inte, så ska de därför döma till utvisning nu och om verkställighetshinder sedan kvarstår när det är dags för utvisningen efter avtjänat straff, alltså om kriget fortfarande pågår då, så får regeringen upphäva avvisningsbeslutet då.

Tänk vad bra det vore om alla domstolar skulle resonera på samma sätt som Svea hovrätt gjorde i denna dom? Visst vore såklart det allra bästa om vi här i Sverige började prioritera svenskars liv och säkerhet mer än grova kriminellas genom att helt enkelt bara utvisa de som begår allvarliga vålds- och sexualbrott efter avtjänat straff oavsett vilka riskerna för dem är i deras hemländer. Varför ens fundera över säkerheten hos folk som våldtar svenska kvinnor? Väldigt vanligt är idag annars att gärningsmän från länder som t.ex Syrien och Eritrea inte ens döms till utvisning och jämfört med det så är ändå denna hovrättsdom bra och därför är det viktigt att vi alla sprider kunskapen om hur Svea hovrätt resonerade i det här fallet så att alla åklagare och domare från och med känner till detta och börjar tänka på samma sätt.

Nu fick visserligen den syriske gärningsmannen ett fem år långt fängelsestraff, vilket ökar sannolikheten för att kriget kan ha tagit slut när han blir fri efter två tredjedelar eller fulla strafftiden, men egentligen finns det inget som motsäger att inte domstolar skulle kunna tänka likadant även vid kortare straff. Vem kan egentligen veta hur situationen i ett annat land ser ut efter ett straff på tre år? Eller efter ett straff på ett år för den delen?

Anledningen att svenska domstolarna har fått på sig att besluta om eventuella verkställighetshinder redan när de utdelar domen är för att lagstiftarna ville förhindra att gärningsmän skulle undkomma den straffskärpning som ibland infaller för att kompensera för att domstolen inte kan döma till utvisning vid vissa tillfällen. Att bli dömd till utvisning räknas som ett straff i sig och om någon inte kan bli utvisad blir istället straffet ibland redan från början längre.

För att komma runt detta problem så föreslår jag att man skulle kunna införa ett nytt system i Sverige där två längder på straffet utdöms i samtliga fall där utvisning är aktuellt, där det kortare gäller om utvisning vid strafftidens slut kan verkställas och det längre om det vid tiden för det kortare straffet fortfarande föreligger eller har uppstått verkställighetshinder. På så sätt skulle ingen gärningsman undslippa det hårdare straff som vore rättvist om ingen utvisning blev av. Om ett sådant här system införs så skulle alltså rätten redan när domen utdelas besluta vad som ska ske gällande straffet om verkställighetshinder skulle föreligga, om gärningsmannen ändå ska släppas eller om denne får sitta ännu ett tag som kompensation för att personen slipper utvisning.

Hur som helst så kan denna hovrättsdom förhoppningsvis vara början på något bra. Visst kvarstår ett enormt antal problem och hela migrationskrisen är fortfarande över oss, men om fler domstolar börjar döma på samma sätt som Svea hovrätt gjorde i detta fall så innebär det i vart fall ett steg i rätt riktning. Vi har en lång väg att gå för att återställa ordningen i Sverige, men även den längsta resan börjar med ett steg.

Referenser

[1] http://www.informationskriget.se/2015/12/03/im-gonna-fuck-you-little-swedish-girl/

[2] Citat från Svea hovrätts domskäl angående utvisningen i Svea hovrätts dom från 2016-02-12 i Mål nr. B11432-15:

“Lika med tingsrätten anser hovrätten att det brott som Jumaa Alhamid har gjort sig
skyldig till är mycket allvarligt. Dessutom saknar han egentlig anknytning till Sverige.
Han bör därför utvisas ur landet.

Som tingsrätten anfört ska domstolen vid prövningen av frågan om det finns
förutsättning att besluta om utvisning också ta hänsyn till om det föreligger hinder mot
att verkställa ett sådant beslut. Migrationsverket har inte gjort någon utredning av
Jumaa Alhamids individuella asylskäl. Av yttrandet från Migrationsverket framgår emellertid att det föreligger ett generellt verkställighetshinder i förhållande till Syrien.
Frågan är om det finns grund för att anta att detta hinder inte kommer att kvarstå vid
den tidpunkt då det blir aktuellt att verkställa ett utvisningsbeslut.

När en fråga om utvisning prövas ska, enligt 8 a kap. 4 § utlänningslagen, hänsyn tas
till om utlänningen inte kan sändas till ett visst land eller om det annars finns särskilda
hinder mot att beslutet verkställs. Bestämmelsen om att verkställighetshinder ska
beaktas redan när en fråga om utvisning prövas i ett brottmål infördes år 1989. Av
förarbetena (prop. 1988/89:86 s. 72 f. och 166) framgår att bakgrunden var de betänk
ligheter den tidigare ordningen med hinderprövning först vid verkställigheten ingav i
de fall ett av domstol fattat utvisningsbeslut senare upphävdes av regeringen. Skälet till.
detta var att ett sådant upphävande inte ledde till att påföljden ändrades, även om
beslutet om utvisning föranlett att en lindrigare påföljd bestämts än vad som annars
skulle ha dömts ut. Det ansågs att de allmänna domstolarna i stället borde beakta
eventuella verkställighetshinder i den mån detta gick att göra i det enskilda fallet.
I förarbetena uttalades samtidigt att möjligheten för en domstol att beakta sådana
eventuella verkställighetshinder som kan föreligga vid en villkorlig frigivning givetvis
är begränsad, inte minst när ett långt fängelsestraff döms ut.

Den våldtäkt som Jumaa Alhamid gjort sig skyldig till är mycket allvarlig och har
ett högt straffvärde. Eftersom Jumaa Alhamid saknar anknytning till Sverige, innebär
en eventuell utvisning inte något sådant men för honom som ska beaktas vid straff
mätningen. Han döms därför till ett långt fängelsestraff. Det generella verkställighets
hinder som enligt Migrationsverkets yttrande föreligger i förhållande till Syrien har
sin bakgrund i den rådande situationen av generellt och allvarligt våld där. Det angivna
säkerhetsläget i Syrien har visserligen bestått under en lång tid men enligt hovrättens
mening är det inte möjligt att nu bedöma hur situationen där kommer att se ut vid den
tidpunkt då Jumaa Alhamid friges från fängelsestraffet. Om det vid den tiden fort
farande finns hinder mot verkställighet, får det i stället beaktas vid den prövning som
enligt bestämmelserna i utlänningslagen ska ske då. Mot bakgrund av det nu anförda
anser hovrätten att utvisningsyrkandet ska bifallas. Tiden för utvisningen ska bestäm
mas till tio år. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta.”