Ett ramaskri höjdes i medierna efter Östersundspolisens varning till kvinnor att vara försiktiga med att röra sig ute själva på kvällarna på grund av det stora antalet attacker staden upplevt den senaste tiden. Ramaskriet gällde dock inte, som man hade kunnat förvänta sig, att kvinnor attackerades, utan att polisen uppmanade kvinnor att vara försiktiga, vilket många röster inom medierna menade kunde öka otryggheten och några framställde som en form av kvinnoförtryck. Östersundspolisens varning är dock långt ifrån ett uttryck för patriarkalt förtryck, utan något så ovanligt som en myndighet som fortfarande vågar göra sitt jobb.

Text: Tobias Lindberg 2016-03-12

Ingen kan ha undgått den storm av kritik i svensk mainstreammedia som har riktats mot Östersundspolisen för att de gick ut med denna varning till kvinnor och flickor i Östersund, att det skulle skapa otrygghet och till och med vara ett uttryck för patriarkalt förtryck och en vilja att stänga in kvinnor, men samtidigt vittnar Östersundspolisen själva om den stora positiva respons de har fått för sitt tilltag från helt vanligt folk på gatan samt i alternativa och sociala medier.

Anledningen till att det är på detta sätt, att det i mainstreammedierna framställs på ett visst sätt, men att vanligt folk egentligen tycker något helt annat, beror såklart på att vi i Sverige precis som i de flesta andra länder har en gynnad minoritet av proffstyckare som har stor tillgång till mainstreammediernas öra. Den enda skillnaden är att Sverige har ännu mer av denna differens mellan etablissemang och vanligt folk än andra länder.

Dessa svenska proffstyckare klagar alltså över att polis går ut och varnar kvinnor för att röra sig ensamma på kvällen i Östersund, trots att de flesta av dem själva på grund av sin positiva inställning till öppna gränser och frikostigt asylmottagande har en stor del i ansvaret för att vi över huvud taget befinner i den här situationen.

Dessa proffstyckare väljer alltså att attackera budbäraren som berättar om och gör oss uppmärksamma på problemet, polisen i det här fallet, istället för att rikta fokuset mot själva problemet.

Proffstyckarna menar att polisen aldrig skulle komma med liknande uppmaningar till män, trots att män är de som löper allra störst risk att utsättas för våld och brott, och att detta egentligen bara är ett uttryck för de patriarkala strukturernas vilja att skrämma kvinnor.

Östersundspolisen själva säger dock att de gick ut med denna varning för att de såg ett mönster som de aldrig hade sett tidigare och som var så exceptionellt att det krävde särskilda åtgärder.

Det mönster som Östersundspolisen hade uppmärksammat var ett stort antal oprovocerade övergrepp och attacker från okända gärningsmän under en kort tidsperiod mot kvinnor och flickor utomhus, där gärningsmännen i de flesta fall verkade vara män med utländsk härkomst som utförde dessa attacker trots att de inte verkade vara påverkade av alkohol och droger.

Sådant hade Östersundspolisen aldrig sett i en sådan omfattning tidigare. De såg en förändring och därför gick de ut med varningen.

Att varna för ett reellt problem kan aldrig vara att skapa otrygghet. Otryggheten finns redan, även fast de flesta kanske inte är medvetna om det. Att informera om verkligheten skapar inte otrygghet, utan medvetenhet. Att en del blir skrämda av verkligheten är deras eget problem.

Det Östersundspolisen reagerade på i det här fallet var inte heller antalet brott mot en viss grupp, för om det bara hade gällt själva antalet fall av våld som riktades mot någon grupp så hade mycket riktigt varningen istället riktats till män, mer specifikt till unga män, då de alltid utsätts för mycket mer våld och brott än någon annan grupp, utan i det här fallet var det förändringen av antalet fall av våld mot en viss grupp som de reagerade på, att en viss typ av brott gick från att vara väldigt ovanligt till att bli vanligt. Om antalet fall av våld och brott mot unga män plötsligt av någon okänd anledning under en viss tidsperiod skulle öka med tio eller hundra gånger i Östersund så skulle polisen såklart även ha gått ut med en varning om det eftersom det hade varit en förändring de inte förstod, en ändring av mönstret.

Proffstyckarna försöker dock att trolla bort detta uppenbara faktum och istället vrida det till att det svenska samhället är patriarkalt, att det skulle vara kvinnoförtryckande att gå ut med varningar till kvinnor. På detta sätt försöker de tysta de de få delar av samhället som faktiskt fortfarande vågar säga att det finns ett problem och som fortfarande vågar göra sitt jobb.

En del proffstyckare försöker dessutom, likt journalisten Karin Adelsköld, att vrida det till det gamla trötta påståendet om att det är män som utför dessa attacker och att problemet därför är männen. Allt färre går dock på detta idag, då det är börjar bli allmänt känt att den stora majoriteten av den här typen av övergrepp och attacker mot kvinnor utförs av män med utländsk bakgrund och att de har en stor överrepresentation i statistiken för sådan brottslighet vilket jag förklarar och bevisar i texten “Att vilseleda om invandringens konsekvenser“.

Avslutningsvis skulle jag vilja tipsa om ett inlägg som bloggen “Toklandet” skrev som heter “Det nya Sverige” om hur allt fler kvinnor blir utsatta för övergrepp och attacker samt om detta med att Östersundspolisen nu har gått ut med en varning till kvinnor om att inte röra sig själva ute på stan på kvällarna.

Referenser