Tänk om Sverige hade haft en ledare som Ungerns Viktor Orbán, en ledare som vågar säga vad som måste sägas, att tiden för motstånd är kommen. En ledare som vill sitt folk väl, en ledare med mod att stå emot globalisternas agenda, en ledare som vill försvara och bevara Europa. Tänk om Sverige hade haft en sådan ledare, hur bra hade inte vårt land då kunnat vara?

Text: Tobias Lindberg 2016-03-22

Här kommer en svensk översättning av utvalda delar av Viktor Orbáns tal från Ungerns nationaldag den 15 mars 2016. För den som vill se eller läsa hela talet på engelska finns ett filmklipp och en länk längst ner.

“Tiden är kommen att låta varningsklockorna klämta. Tiden är kommen för opposition och motstånd.

Tiden är kommen att samla allierade. Tiden är kommen att hissa stolta nationers flaggor.

Tiden är kommen att hindra förstörelsen av Europa, och att rädda Europas framtid.

I detta nu, oavsett partitillhörighet, uppmanar vi varje ungersk medborgare att enas och vi uppmanar alla europeiska nationer att enas.

Europas ledare och medborgare kan inte fortsätta att leva i olika världar. Vi måste återställa den europeiska enheten. Vi, Europas folk, kan inte vara fria individuellt om vi inte är fria tillsammans.

Om vi enar våra krafter, så kommer vi att lyckas; om vi drar åt olika håll, så kommer vi att misslyckas.

Tillsammans är vi starka, ensamma är vi svaga. Antingen tillsammans, eller inte alls – idag är det så.

[…]

Idag står det skrivet i ödets bok att dolda, ansiktslösa världskrafter kommer att eliminera allting som är unikt, självständigt, varaktigt och nationellt.

De kommer att blanda kulturer, religioner och folkgrupper, tills vårt mångfasetterade och stolta Europa slutligen har blivit blodlöst och fogligt.

Och om vi finner oss i detta, så kommer vårt öde att vara beseglat, och vi kommer bli uppslukade av Europas förenta stater.

Uppgiften som väntar det ungerska folket, Centraleuropas nationer och övriga europeiska nationer som ännu inte har förlorat sitt förnuft, är att besegra, skriva om och omforma vårt öde.

Vi ungrare och polacker vet hur man gör det. Vi har blivit lärda att bara den som är tillräckligt modig kan stirra faran i vitögat.

Vi måste därför dra fram den urgamla dygden som heter mod från glömskans djup.

Först och främst måste vi ha råg i våra ryggar, och svara tydligt, med en röst som är stark nog att höras vida omkring, att den främsta, den enskilt viktigaste frågan som kommer att avgöra vårt öde:

Frågan som Europas framtid står och faller med:

Ska vi vara slavar eller fria män – Det är frågan, svara mig nu!”