Alla som inte har sett ekonomen Jan Tullbergs föreläsning på SVT Forum i februari 2016 om invandringens effekt på Sveriges demografi, ekonomi och konfliktnivå än måste genast göra det.
En riktigt bra föreläsning som kan ses i filmklippet här nedanför!
Nu är tiden kommen, det är dags att sluta att spela det säkert. Du kan inte fortsätta att sitta still i båten för att bevara din samhällsposition. Du kan inte fortsätta att hålla tyst för att du är rädd för vad släkt och vänner ska tycka, för att du i värsta fall kan förlora ditt arbete om dina åsikter blir kända eller för att du kan förlora kunder om du har ett eget företag och de får reda på vad du verkligen tycker. Om vi inte börjar att ge uttryck för vad vi känner, även om det kan finnas en risk med att göra det, om vi inte visar att vi har fått nog av det som sker, så att det blir tydligt för alla hur många vi verkligen är som är trötta på detta, så kommer vi snart inte längre ha vårt svenska samhälle kvar.
Den dag vårt samhälle har tillåtits att kollapsa till samma nivå som ett land i tredje världen, med utbredd fattigdom och ständiga konflikter, så kommer du bara känna förakt för dig själv. Förakt för att du inte gjorde tillräckligt. Även dina barn kommer att förakta dig. För att du satt tyst när det gällde, bara för att du skulle kunna ha kvar din position i några år till innan du ändå till slut förlorade det mesta av vad du hade tillsammans med att resten av samhället föll.
Det är nu som det är dags att du och jag, vi alla tillsammans, börjar kämpa ännu hårdare för vår rätt och alla andra folkgruppers rätt att fortsätta leva i frihet som ett folk med en egen kultur. Internationella konventioner slår fast denna självklara och naturliga rätt för samtliga ursprungsbefolkningar, men ändå erkänns inte denna rätt för alla oss som utgör Sveriges och Europas ursprungsbefolkningar.
Våra förfäder har bott på samma nordeuropeiska mark sedan inlandsisen drog sig tillbaks för tusentals år sedan och innan dess levde de som jägare och samlare så nära isens rand som möjligt i tiotusentals år, ända sedan människan började leva i Europa. Vi infödda svenskar är Sverige och tillsammans med övriga europeiska folk är vi Europa. Vår kultur härstammar från urtiden, vår civilisations bedrifter är oöverträffade och ingenstans i världen existerar på ett lika litet område en större och mer skyddsvärd språklig, kulturell, genetisk och utseendemässig mångfald än i Europa. Genom våra förfäders blod och svett har rätten att existera här på våra villkor och med vår kultur förtjänats. Nu är det dags att intensifiera kampen. Alla kan inte göra allt, men varje person kan göra något och nästan alla kan göra mer, oftast mycket mer, än vad de gör idag.
Text: Tobias Lindberg 2016-02-12. Uppdaterad 2017-08-25.
Bloggar och alternativa medier drivs till stor del av idealism och vilja, men de kan inte göra underverk eller förändra världen utan visad uppskattning, delning av deras material och ekonomiskt stöd. “Gillningar” och kommentarer är bra eftersom människor är flockdjur, om några få gör det blir det snabbt fler, men det allra viktigaste är trots allt det ekonomiska stödet de får.
Allra bäst vore om alla skapade och delade sådant material som jag gör gör på Informationskriget.se och som många andra alternativa medier och människor som inte är rädda för att säga sanningen också gör, men så ser tyvärr inte verkligheten ut. Fler och fler läser, men antalet som själva börjar engagera sig för att informera andra och förändra samhället, till exempel genom att framställa eget material, engagera sig i lokalsamhället, sprida information på gatan, gå med i organisationer som kämpar för förändring, ökar inte alls i samma takt.
Jag vet att många är rädda för att framstå som dåliga människor inför sin familj, släkt, sina vänner, bekanta, arbetskamrater, studiekamrater och grannar. Behovet av att i andras ögon framstå som politiskt korrekt är så starkt idag.
Själv vet jag inte hur många vänner, dels på sociala medier, men även verkliga vänner och släktingar, som jag har förlorat sedan jag i slutet av sommaren 2015 började inse och skriva om hur stora problemen verkligen är med den invandringspolitik som Sverige driver. Många är det i alla fall.
Jag hade gärna fortsatt att bara skriva om sådant som inte väckte så mycket rädsla och hat, detta hat mot de som vill försvara sig själva och sitt samhälle, ett hat som har skapats genom många många år – ja, generationer – av “programmering” med samhällspropaganda och indoktrinering i skolan och som riktas mot de som vågar stå upp för sin familj, sitt folk och sitt land, men någon måste skriva om det.
Jag hade väldigt gärna fortsatt att bara skriva om sådant som jag är intresserad av och älskar att skriva om, som till exempel hälsa, kost, vacciner, odling, djurhållning, miljö, lärande och om frihetsfrågor samt om hur bankerna, företagen och globalisterna håller på att ta över världen, men när migrationskrisen drog igång i slutet av sommaren, efter att bilden på den där stackars lilla drunknade pojken Aylan spreds i samtliga medier, när massinvandringspropagandan sköt i höjden och mörkandet av sanningen bredde ut sig, så insåg jag att jag inte bara kunde fortsätta att göra det jag gillade och som folk accepterade. Jag var tvungen att göra något mot det som skedde nu, mot själva migrationskrisen, även fast jag visst vad många skulle tycka om mig och det är därför jag nästan inte skriver om annat just nu.
Det som hände då fick mig att vakna upp för detta problem, ett problem som jag nu när jag har satt mig in i frågan förstår har funnits väldigt länge, men som jag under så lång tid faktiskt hade “lyckats” vara relativt ovetandes om. Jag hade inte tidigare insett hur illa och förljuget allt var när det gällde invandringen, men nu vet jag det och nu är jag både ledsen och arg på mig själv att jag tidigare kunde vara så blind och att jag lät andra kämpa mot denna utveckling, kämpa för mig och de mina, utan att jag själv bidrog och gav dem mitt stöd. Idag är jag djupt tacksam för alla som har fört denna otacksamma kamp i alla dessa år. Om det inte vore för dem så hade situationen idag sannolikt varit ännu sämre. Läs mer
Vilhelm Mobergs essä “Svensk strävan” är en text som är högst relevant under en tid som idag när de styrande lättvindigt är i full färd att skänka bort till nykomlingar det land och frukterna av tidigare generationers slit som rätteligen tillhör oss vars förfäder har levt här i tusentals år.
“Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.
Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.
Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.
Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan – på frihetens grund.”
– Vilhelm Moberg, Svensk strävan, 1941 Läs mer