Vad kommer du svara den dag dina barn frågar dig hur vi kunde låta det ske? Hur vi kunde låta denna massiva invandring fortgå och vårt samhälle falla samman, hur vi kunde blunda för det som till och med en blind hade kunnat se? Kommer du se dem i ögonen och svara att du gjorde allt du bara kunde för att rädda deras framtid eller kommer du att stå där, skamsen och tyst, med nedfälld blick för att du inget gjorde, för att du lät dig bli kontrollerad av att någon kanske skulle kalla dig rasist?
Text: Tobias Lindberg 2016-03-07
Allt mer har jag börjat frukta att mina barn, om mellan 5–15 år när de, ett i taget, har gått från att vara barn till att bli unga vuxna och därmed blivit mogna nog att förstå, anklagande kommer att fråga mig och alla andra som är av min generation eller äldre hur vi kunde låta det ske? Hur vi kunde låta denna massiva invandring fortgå, trots att det var så tydligt att den förstörde vårt samhälle? Hur vi faktiskt kunde blunda för det som en blind hade kunnat se? Kanske kommer de att fråga, känns det bra, käre far? Är du stolt, är du glad?
Precis dessa frågor ställdes för snart 15 år sedan i sången “Frågor till far”, där den tidens ungdomar, något yngre än vad jag var då, ifrågasatte det samhälle som hade lämnats över till dem av deras föräldrar. Lyssna gärna till sången och texten, den har något viktigt att säga oss. Lite längre ner hittar du texten till sången.
Min stora rädsla, det som ofta gör att jag har svårt att somna på kvällarna efter att jag har släkt sänglampan och ibland får mig att vakna mitt i natten, är att jag inte kommer kunna svara dem någonting, utan att jag skamset kommer att stå där, tyst, med nedfälld blick. Läs mer →