Sveriges Radio gjorde i början av juni ett reportage om att en stor andel av de så kallade ensamkommande barnen inte egentligen är barn, utan att de är vuxna. Reportaget är bra och värt att lyssna på, men en sak som saknades i reportaget var en diskussion om det är okej eller förståeligt att ljuga om sin ålder bara för att det är dåligt eller farligt i ens hemland.
Text: Tobias Lindberg 2016-09-27
Något som saknades i reportaget var ett ifrågasättande av själva företeelsen att ljuga om sin ålder för att få stanna. Olika individer som intervjuades ansåg visserligen att det var fel att säga att de var yngre än vad de är, men undrade vad annat de som sökte asyl kunde göra då de, om de inte ljög om sin ålder, inte skulle få asyl. Vidare menade många av dem att de som söker asyl inte skulle klara sig i sina hemländer. Saken är dock denna, att om saker är fel i ens hemland så är det ju upp till en själv att samarbeta med andra för att göra sitt land bättre. Dessa unga män som flyr och uppger att de är barn när de kommer till Sverige borde ha stannat kvar hemma och gått ihop med andra för att bekämpa terroristerna, regimen, ockupanterna eller vilka det nu är som är orsaken till problemen i deras hemland, men istället lämnar de bara fegt allt och kräver genom att ljuga om sin ålder att vi ska ta emot dem och att vi ska ge dem av våra resurser. Alla folk har ett ansvar för att se till att de klarar sig och om någon hindrar dem i detta så är det deras plikt att bekämpa den eller de som gör det. Läs mer