Text: Tobias Lindberg 2015-06-12

Lars Lindström på Expressen frågade sig i denna artikel varför det finns människor som inte är feminister:

http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/varfor-finns-det-folk-som-inte-ar-feminister/

Jag kan såklart bara svara för mig själv, men kan tänka mig att många andra känner likadant som jag. När man vid alldeles för många tillfällen har insett att en stor del av de som kallar sig för feminister egentligen bara vill detaljstyra hur andra människor ska leva sina liv så kan det vara så enkelt att ordet “feminist” har börjat smaka lite för illa för att man ska vilja ta det i munnen. Precis samma gäller för övrigt för de flesta som kallar sig för socialister. Ja, jag är helt för att varje individ ska ha samma chanser i livet och inte ska behöva bli förtryckt, men vill för den skull inte kalla mig själv för vare sig feminist eller socialist.

Själv är jag för att alla människor, kvinnor som män, ska kunna leva sina liv på det sätt som de själva väljer så länge man inte skadar andra, men gillar inte idéer som t.ex att alla föräldrar måste dela exakt lika på föräldraledighet och tid med barnen eftersom jag vet att alla människor är olika. Inte ens alla kvinnor är lika som alla andra kvinnor eller alla män som andra män. Varför ska då någon med hjälp av statens våldsapparat eller genom att dela ut ekonomiska incitament kunna tvinga eller styra alla andra att göra exakt lika?

I vår familj har vi t.ex ordnat det så att det är jag som har varit hemma med våra barn det allra mesta av tiden de senaste sju åren, våra barn som under denna tid inte har gått på dagis, medan min fru har yrkesjobbat. Så har vi i vår familj valt och det har varit ett bra val eftersom det är vårt. Ingen annan än vi ska bestämma hur vi ska leva, tycka och tänka. Hade vi valt tvärtom, att min fru skulle vara hemma det mesta av tiden, medan jag yrkesarbetade, så hade det varit ett exakt lika bra val eftersom även detta hade varit vårt eget.

Att jag tycker på detta sätt, att jag är för frihet och att alla människor ska få leva sina liv på det sätt som de själva väljer, innebär självklart att jag inte heller är anhängare av något av partierna i den svenska riksdagen eftersom de alla, i större eller mindre utsträckning, egentligen bara vill kontrollera hur andra människor ska leva sina liv. Istället är jag som förespråkare för alla människors frihet och självbestämmande snarare libertarian eller anarkist.

Sedan är det tråkigt att i Lars Lindströms artikel se att det fortfarande är en del som försöker att framställa det som att kvinnor och män i Sverige inte har lika lön för lika arbete. Jag trodde vi hade kommit förbi den vanföreställningen. Från artikeln:

“Det var gått ett halvt sekel sedan Sverige undertecknade Förenta Nationernas konvention om lika lön för män och kvinnor för lika arbete. Fortfarande tjänar män mer än i kvinnor i nästan alla yrkesgrupper, i vissa yrkesgrupper ett par miljoner mer i livslön.”

Det han gör här är att förvilla genom att först skriva en sak i den första meningen för att sedan glida över till något snarlikt, men ändå inte riktigt samma, i den andra meningen.

Att kvinnor överlag tjänar mindre än män i samma yrke beror på att de generellt yrkesarbetar mindre under livet, att de gör andra livsval, vilket gör att de inte når lika långt i karriären. Det är inte så att kvinnor tjänar mindre för samma arbete, vilket många försöker framställa det som, inberäknat Lars Lindström på Expressen.

Skulle man titta på en grupp män och kvinnor där alla jobbar lika mycket sett över hela livet, med samma arbete, utan att vabba eller vara föräldralediga och att de jobbar lika mycket övertid, så skulle man se att de tjänar lika i dagens samhälle. Att det är så innebär att vi i Sverige sedan flera år har nått målet med lika lön för lika arbete. Det vi däremot inte har nått är att kvinnor och män tjänar lika mycket i livslön, men det är å andra sidan inte heller någonting som FN har skapat en konvention för.

Sedan kan såklart vissa människor tycka att det är tokigt att kvinnor yrkesjobbar mindre under livet än män eller att man borde få någon slags kompensation för oavlönat arbete med hem och barn, det är helt okej att tycka så, men man ska för den skull inte som Lars Lindström hitta på att män och kvinnor i Sverige inte har lika lön för lika arbete.