En arabisk förening har startats på min hemort. I tidningar och samhällsinformation framställs detta som något bra, trots att det är uppenbart att föreningen förstärker segregationen mellan olika folkgrupper och ojämlikheten mellan könen. Samma utveckling pågår över hela landet. Andelen invandrare i Sverige blir allt större och de sluter sig i hög utsträckning samman inom sin grupp, speciellt de som kommer från arabländerna. Vi svenskar är de enda som inte gör det, som inte förstår vad som är på gång. Det vi nu bevittnar borde tjäna som en signal om att det är hög tid att vi svenskar gör likadant, sluter oss samman, börjar organisera oss och att vi i detta återväcker kunskapen om och de slumrande minnena av vår egen historia, kultur och ursprungliga religion så att vi återigen kan bli ett helt och starkt folk.

Text: Tobias Lindberg 2016-02-23

På min pyttelilla hemort med färre än 5.000 invånare i samhället och mindre än 10.000 i hela kommunen, har nyligen en arabisk förening startats. Samma sak sker på de flesta orter över hela landet. Antingen att en arabisk förening redan har bildats eller att en är på väg att bildas.

Det var två saker som jag reagerade på när jag började leta information och läsa om denna arabiska förening, det ena var den uppenbara ojämlikheten mellan könen i föreningen och det andra var hur segregerande hela projektet verkade.

Ojämlikheten mellan könen i min hemorts arabiska förenings blev tydlig så snart man scrollade ned för deras Facebook-sida, där man bara såg män och nästan bara pojkar på alla de bilder och filmklipp de har lagt upp. Inte en enda kvinna. Bara vid en enda aktivitet av många många som de har dokumenterat ser man några yngre flickor som är med och det är när papporna är på badhuset med sina barn.

Att projektet att bilda en arabisk förening är segregerande förstår man bara genom att fundera över dess namn. Den heter “Arabiska föreningen”. I informationen om föreningen står det att alla är välkomna, inte bara araber, men frågan är om så verkligen är fallet med tanke på dess namn. Hade alla verkligen varit välkomna och målet varit att olika grupper skulle komma närmare varandra så hade föreningen snarare haft ett namn som består av t.ex en kombination av “ortnamn” följt av något i stil med “sällskapsförening”, vilket man kan tycka vore mer inkluderande.

Hade integrationen med det svenska samhället varit så viktigt som den arabiska föreningen på min hemort vill framställa det som och som tidningar och andra organisationer också verkar vilja framställa det som så hade medlemmarna snarare gått med i en bred allmän förening som redan finns på orten eller om det inte redan fanns en startat en ny sådan, t.ex en hembygdsförening eller något liknande som är till för alla och inte bara för en viss grupp eller för dem med en viss etnicitet och inom en sådan förening kunde sedan starkare band till hela samhället knytas.

Men troligtvis är det precis så ojämlikt mellan könen och så segregerat som de som har startat föreningen vill ha det och vår kommuns politiker och tjänstemän verkar uppenbart nöjda med att det är så med tanke på hur fint de sitter där på all bilderna från de åtskilliga möten de har haft med representanterna för den arabiska föreningen, där det har förhandlats om lokaler, tider i idrottshallar och badhus och eventuella bidrag de ska få till deras olika aktiviteter.

För att sätta det här i relation till annat så kan man leka med tanken att en “Svenska föreningen” skulle startas här på orten. Är det någon som tror att politiker och tjänstemän skulle ha något annat än spott och spe till övers för en sådan förening? Är det någon som skulle kunna föreställa sig att en sådan förening till och med skulle motarbetas?

Egentligen tycker jag inte att det är något fel att starta en etniskt, kulturellt eller på annat sätt avgränsad förening, självklart ska man få göra det, utan det är snarare hur det framställs utåt som jag vänder mig emot. Den uppenbara ojämlikheten låtsas ingen om och hela projektet framställs som om det vore något bra för integrationen, trots att det är så uppenbart att det egentligen är exkluderande och segregerande. Självklart ska man kunna starta dylika föreningar, men jag tycker att det är viktigt att de inte får stöd från det offentliga på det sätt som nu verkar vara fallet på min hemort, utan att det om sådant här ska förekomma ska vara något som medlemmarna sköter och bekostar helt själva. Andra grupper ska inte behöva bekosta sådant.

Något jag tycker är slående är att det just är invandrarna från Mellanöstern och Nordafrika, alltså muslimerna, de som är de erkänt mest svårassimilerade av alla invandrargrupper, som har startat upp en etnisk förening på vår hemort. Inga andra invandrargrupper har kommit på idén att starta upp en etniskt avgränsad förening, men muslimerna har det, fast de kallar sig förstås inte för “muslimer” i detta fall, utan för “araber” då det sannolikt inte väcker lika mycket uppmärksamhet.

Faktum är att det kanske börjar vara dags för oss svenskar att börja se verkligheten som den faktiskt är, att vi inser vartåt det börjar luta och faktiskt börjar startar upp olika sorters föreningar som har med oss själva att göra, med vår historia, vår kultur, vår inhemska religion, och med inhemsk religion så menar jag inte kristendomen, med tanke på hur “våra” så kallade “ledare” och “medier” allt oftare försöker få oss att tro att vi svenskar inte har någon egen inhemsk kultur och att allt som är bra har kommit utifrån. Något som inte kan vara mer felaktigt, då sanningen är att vi har en lång, rik och ärofylld historia som jag berättar mer om i inlägget “Asatro, frihet och jämlikhet – Europas sanna natur” som inom kort kommer att läggas upp på Informationskriget.se. Tyvärr känner de allra flesta av oss inte till vår verkliga historia och kultur efter alla de generationer av förfalskad historieskrivning och propaganda som vi svenskar har utsatts för av staten och kristendomen, varför det är otroligt viktigt att vi själva återför kunskapen om detta till vårt samhälle.

Invandringen från speciellt Mellanöstern och Nordafrika har varit enormt stor de senaste decennierna, vilket har gjort att de nu utgör en betydande andel av befolkningen och de har redan börjat organiserar sig utifrån etnicitet. De umgås med de egna i stora grupper, de handlar av sina egna och har en stark sammanhållning, medan vi svenskar generellt lever relativt avskilt från andra, är dåliga på att tänka etniskt och är urusla på att bilda starka gemenskaper. Ändrar vi inte detta relativt snart, om inte vi också börjar sluta oss samman och organisera oss, om vi inte snart inser vad som faktiskt är på gång, om vi inte får ett stopp på den enormt stora invandringen, så kommer vi sannolikt inom kort bli omsprungna på vår egen hemmaplan, bli en besegrad minoritet i vårt eget land, på den mark som våra förfäder har bebott och förvaltat i årtusenden.