“Av de fallande eklöven segerkrönt, utan fruktan han tampas i strid. All den ära hans dåd har rönt skall erinras i evinnerlig tid. En hjältes väg är en snårig stig som få finner slutet utav. Den går genom blod, genom eld och krig och leder till hjältarnas grav. Han ser inte bakåt, han ser inte framåt, han begynner sitt sista anfall. Se fanvakten falla, valkyrior kalla han dräper – på väg mot Valhall! En hjälte på väg mot Valhall!”

Text: Tobias Lindberg 2016-06-12

Dessa mäktiga rader kommer från gruppen Raubtiers låt “En hjältes väg” som man kan lyssna på i deras video från 2011 i Youtube-klippet här nedanför.

Det som gör Raubtier så otroligt bra är deras insiktsfulla texter som förmedlar dygder och sanningar som stora delar av de nordeuropeiska folken en gång levde efter, men som vi idag nästan helt har glömt bort. Exempel på detta från låten “En hjältes väg” är förutom det som stod i ingressen till denna text stycken som dessa:

“Förlikad med ödet att ha livet till låns
blott så länge eggen ej vittrar av rost.”

Och:

“Han stryker med ömhet sin kvinnas kind
men med järnhand han greppar sitt svärd
Klingan är dragen
Vargtimman slagen
Framåt – mot ära och död!”

För länge sedan visste vårt folk att vi bara skulle leva så länge som vi höll oss skärpta och hade viljan att slåss för vår frihet, för de vi älskar och för våra liv. Vi visste att inom en stor människa var ömhet och kärlek lika viktigt som beslutsamhet, mod och förmågan att ta liv. Vi visste att det ena inte kunde existera utan det andra, att det krävs balans. Vi visste att för att kunna ge ge liv som kunde leva vidare så måste vi också kunna ta liv från de som angriper och försöker ta över oss. Vi visste detta för att vi levde i en brutal verklighet där naturen och andra grupper utplånade de som fick för sig att tänka annorlunda. Senare, efter kristnandet av de germanska folken och under upplysningstiden och den tekniska revolutionen, så började nya idéer och ideal långsamt ta över våra samhällen, dåtidens beundran av djärvhet och hjältemod byttes mot att alla skulle vara lika måttliga, något som visserligen gav en del fördelar och på olika sätt drev på utvecklingen, men som samtidigt på andra sätt gjorde oss svaga eftersom gamla dygder som mod, ära och stridsvilja inte längre hölls lika högt, eftersom de inte längre behövdes för att den tekniska utvecklingen gjorde våra liv säkrare, vilket fick den gamla balansen mellan givande och tagande av liv, den balans som alla livskraftiga samhällen behöver, att rubbas.

Så länge som våra samhällen var homogena och bestod av ett nära besläktat folk som i stort delade kultur, tankar, idéer och ideal, så länge som nästan alla samtidigt mer eller mindre övergav strävandet efter bragder och stordåd för att passa in sig till gruppen, så gjorde denna nya svaghet inte så mycket eftersom de organisatoriska fördelarna av att vi alla var så pass lika varandra, att de flesta av oss litade på varandra och samarbetade bra, var så stora, men när sedan massinvandringen i modern tid kom igång på allvar så började denna svaghet bli allt mer tydlig ju mer heterogena de nya multikulturella samhällena blev. När det började komma in folkgrupper från kulturer som inte var kompatibla med vår, som inte delade de nya idéer och ideal som vi nordeuropéer hade tagit till oss, grupper som var mer lojala mot sina egna än mot samhället i stort och som höll dygder som mod, ära och strid högt, så blev våran egen svaghet genast uppenbar. När sådana människor fanns utanför våra samhällen var de hanterbara eftersom vårt samarbete var starkare, men när dessa människor plötsligt fanns inom våra samhällen så förstörde det snabbt själva det förtroende och samarbete mellan människorna i våra samhällen som hade varit förutsättningen för våra samhällens styrka.

Nu lever vi plötsligt i en verklighet där vi dagligen accepterar att vårt folk utsätts för attacker och sexuella övergrepp, att våra resurser ges bort till andra och att nyanlända från andra folkgrupper till och med prioriteras före våra egna, något vi aldrig hade accepterat förr. Vi läser om det, vi blir arga, men ingen gör något. Det är en enorm svaghet. Hur kunde vi nordeuropéer tillåta oss att bli sådana? Hur kunde vi förlora hjältens väg?

Att gruppen Raubtier skriver så bra texter som lyfter fram dessa gamla ärofulla idéer och ideal ger oss alla en möjlighet att reflektera över vår historia, vår nutid och vår framtid så att vi kanske kan förändra oss och bli bättre. Inte genom att vi helt ska gå tillbaks till att vara som vi var förr, utan genom att vi kan plocka ihop något nytt och bättre genom att kombinera det bästa från förr med det bästa från idag. Det vi hade inom oss förr finns nämligen inom oss än idag och det enda vi behöver göra är att plocka fram det igen.

Under filmklippet har jag klistrat in låttexten. Den som gillar denna låt rekommenderas att även lyssna på Raubtiers låtar “Opus Magni” och “Lejonhjärta“.

En hjältes väg

Se och beskåda hur fanornas prakt
i facklornas flammande ljus
Får hjärtan att brinna och slå i takt
i kamplust, mjödstänk och rus!
Se främst ibland likar en gudars son
en ättling av snöstorm och frost
Förlikad med ödet att ha livet till låns
blott så länge eggen ej vittrar av rost
När gryningen blöder de kämpa som bröder
och solen är röd liksom blod

Liksom Siegfried på Fafners mark
bland faror, ofärd och svek
Håller han anden och kroppen stark
uti ärnadens blodiga lek
Och var gång han kallas av krigets vind
med segel mot flammande färd
han stryker med ömhet sin kvinnas kind
men med järnhand han greppar sitt svärd
Klingan är dragen
Vargtimman slagen
Framåt – mot ära och död!

I venerna svallar hans ädla blod
han räds ej att offra sitt liv
Hans hjärta är fyllt utav hjältemod
på väg mot en ny offensiv
För den som vill vandra i hjältars spår
han gör vad han måste och kan
han viker ej bakåt, han står där han står
för att få falla och dö som en man
Med blod står det skrivet
att dåden i livet
blir andens slutgiltiga dom

Av de fallande eklöven segerkrönt
utan fruktan han tampas i strid
All den ära hans dåd har rönt
skall erinras i evinnerlig tid
En hjältes väg är en snårig stig
som få finner slutet utav
den går genom blod, genom eld och krig
och leder till hjältarnas grav
Han ser inte bakåt, han ser inte framåt
han begynner sitt sista anfall
se fanvakten falla, valkyrior kalla
han dräper – på väg mot Valhall!
En hjälte på väg mot Valhall!

Namnet “Raubtier” kommer från filmen Rovdjuret (1987) som översatt till tyska blir “das raubtier”.

---

Bra musik och låtar som Informationskriget.se har skrivit om:

Det pågående folkmordet på oss européer
Med tanke på det pågående folkmordet av de europeiska ursprungsbefolkningarna – ja, en av dem är vi svenskar – som förrädare långsamt genomdriver med den massiva invandring de har tvingat på oss, allt i enlighet med den snart hundra år gamla “Kalergiplanen”, så kan Sagas “Ode to a Dying People” vara ett tankeväckande låttips.
http://www.informationskriget.se/2016/03/12/det-pagaende-folkmordet-pa-oss-europeer/

Frågor till far
Vad kommer du svara den dag dina barn frågar dig hur vi kunde låta det ske? Hur vi kunde låta denna massiva invandring fortgå och vårt samhälle falla samman, hur vi kunde blunda för det som till och med en blind hade kunnat se? Kommer du se dem i ögonen och svara att du gjorde allt du bara kunde för att rädda deras framtid eller kommer du att stå där, skamsen och tyst, med nedfälld blick för att du inget gjorde, för att du lät dig bli kontrollerad av att någon kanske skulle kalla dig rasist?
http://www.informationskriget.se/2016/04/08/fragor-till-far/

En son av norden
“Ni fria män som ännu bär på tanken om individens sanna ideal, ni som ej böjs av rösten ifrån banken och ej förleds av huggormarnas tal. När statligt folk och skattemyndigheter vill applicera globalt tyranni, skall vi som kan försvara varje meter så de förstår att norden den är fri. Med eld och järn skall friheten betalas, den kostar välfärd, lyx och överflöd. Är du beredd på att vakna upp ur dvalan, frihetens pris är offer, blod och död.”
http://www.informationskriget.se/2016/05/02/en-son-av-norden/

Väktarens lott
Det fanns en tid då väktaren, den som var villig att offra sig själv för familjen, släkten, byn, samhället och folket, den som likt Tyr villigt lade sin arm i fänrisulvens gap trots vetskapen att den skulle bli avbiten, den som var en krigare, uppskattades av alla. Det fanns en tid när uppoffring, mod, plikt, lojalitet och orubblighet, inte i maktens tjänst som en usling, utan för sitt folks väl, allt det som är krigares egenskaper, hölls högt. Så är det inte i dagens samhälle. Idag lever massorna så djupt inne i den illusion som den styrande elitens medier och skolsystem har skapat att de har börjat attackera väktaren som genom att visa dem verkligheten har stört deras sköna sömn. Idag har hån, skratt och hat blivit väktaren lott. För att han vågar visar att samma grupper som kontrollerar det internationella banksystemet också försöker att krossa Europa och utrota européerna med massinvandring så belönas krigaren med förlöjligande och isolering. En väktare gör dock inte vad han gör för beröm och belöning, utan för att det är rätt, i vetskap om att vårt samhälle återigen kommer att finna sin väg om han, krigaren, bara fortsätter att göra sin plikt som ett exempel för andra att följa.
http://www.informationskriget.se/2016/05/05/vaktarens-lott/

Jaga hårt
Hör vad de säger och böj er, plebejer. De äger din själ och person. Betala din skatt och var tacksam för att du har rätt till oinskränkt konsumtion. Massorna skall ledas genom skådespel och bröd. Vad skall det bli av vår höga nord när hungern river svårt. Hör mig ni söner av frusen jord, jaga vilt, jaga hårt!
http://www.informationskriget.se/2016/05/25/jaga-hart/

En hjältes väg
“Av de fallande eklöven segerkrönt, utan fruktan han tampas i strid. All den ära hans dåd har rönt skall erinras i evinnerlig tid. En hjältes väg är en snårig stig som få finner slutet utav. Den går genom blod, genom eld och krig och leder till hjältarnas grav. Han ser inte bakåt, han ser inte framåt, han begynner sitt sista anfall. Se fanvakten falla, valkyrior kalla han dräper – på väg mot Valhall! En hjälte på väg mot Valhall!”
http://www.informationskriget.se/2016/06/12/en-hjaltes-vag/