Invandringen till Sverige är enorm. Vi ser det alla runt om oss i vår vardag. Vi ser det på morgonen när vi är på väg till jobbet och när vi tittar på nyheterna på kvällen. Vi ser det när vi handlar vår mat, när vi tar en promenad och när vi lämnar våra barn på skolan. Forskning och statistik som belyser detta blir ofta abstrakt och utan något verkligt att relatera till blir budskapet ofta svårt att ta till sig. Ett enkelt sätt att göra det som sker förståeligt är att titta i de senaste årens upplagor av barnens skolkataloger. Det ni ser på sida efter sida med glada och leende barn, dokumenterat och sparat i många av våra hem, tillgängligt för alla som vill titta, är det pågående befolkningsutbytet, där andelen barn med utländskt utseende ökar för varje år som går. Mycket tydligare och verkligare än så blir det inte.
Text: Tobias Lindberg 2016-04-22
För ungefär 6 år sedan flyttade jag och min fru med våra två barn från Stockholm till en liten gård i en vanlig liten lantlig sydsvensk kommun med mindre än 10.000 invånare. Vårt äldsta barn började förskoleklass på en gång och efter knappt två år i vårt nya hem fick vi vårt tredje barn.
Under de 6 år vi har bott här har jag slagits av hur snabbt invandringen har förändrat befolkningssammansättningen i vår nya hemkommun, detta trots att den på intet sätt hör till någon av de svenska kommuner som har drabbats hårdast av invandringen.
En av de saker som för mig allra tydligast har illustrerat denna förändring är när jag varje höst har tittat i barnens nya skolkataloger och förundras över hur en allt större andel av barnen i skolornas klasser utgörs av barn med utländskt utseende. Detta har gnagt lite i bakhuvudet under åren och jag har länge haft en tanke att titta på detta lite mer noggrant, att göra en egen liten undersökning. Så igår kväll hände det äntligen att jag kom mig för att faktiskt räkna på denna förändring, en förändring som faktiskt är verklig och klart synlig i katalogerna som låg framför mig på bordet. Läs mer