Föräldrar känner instinktivt att något är fel när deras barn gråter vi lämningen på dagis. För att bemöta detta så har dagisinstitutionerna utarbetat olika förklaringsmodeller som de har lärt sin personal att hjärntvätta föräldrarna med. En sådan förklaringsmodell är försäkringen om att det inte är någon fara med barnets gråt eftersom den snabbt slutar efter att föräldern har gått. En annan är att skjuta över skulden för barnens gråt på föräldern med förklaringen att barnen bara reagerar på föräldrarnas egen oro. Idag har samhällets dagispropaganda gått så långt att de flesta föräldrar faktiskt tror att deras barn har det bättre på dagis än om de själva skulle ta hand om dem. Ingenting kan dock vara mer fel. Hemmabarn som tas om hand av kärleksfulla föräldrar har det generellt mycket bättre än barn som tas om hand på institution av människor som gör det för att det är deras jobb.
Text: Tobias Lindberg 2014-07-09. Uppdaterad 2015-09-04.
Foto: Ellyn.
http://bit.ly/1B69Sr4
Är man som jag ofta involverad i diskussioner om barnomsorg så är det en del argument från dagisförespråkare som man möter om och om igen. Två vanliga argument som jag misstänker att många av er också har hört tänker jag syna här och nu och de lyder ungefär som så här:
Argument nr. 1:
”Barn som är ledsna när föräldern lämnar på dagis blir snabbt efter att föräldern har gått glada igen och börjar leka och ha roligt. Det är ingen fara med barnen.”
Argument nr. 2:
”Barn som har otrygga föräldrar är alltid svårare att skola in. Föräldrarna måste samarbeta med personalen, överföra positiva känslor till barnen och visa för barnen att personalen går att lita på.”
Båda argumenten är såklart felaktiga, men det sista är extra allvarligt eftersom det inte bara ska få föräldrarna att känna sig tveksamma utan också har syftet skjuta över skulden från ett onaturligt samhällssystemet, där barn allt för tidigt tvingas bort från sina föräldrar, till de enskilda föräldrarna.
Läs mer →