Det mesta av allt kött och annan animalisk föda som äts i västvärlden produceras på sätt som inte är bra för djuren, för människors hälsa eller för miljön. Om och om igen får vi se de hjärtskärande och skrämmande bilderna från den industriella djuruppfödningen, de bilder som vi alla har blivit så vana med att se fast än vi avskyr dem, men samtidigt är det så få som orkar göra något åt det. En del väljer av desperation att bli vegetarianer eller veganer på grund av vad de ser, men är det verkligen den enda lösningen på eländet? Naturligtvis finns det andra sätt än att sluta att äta kött som inbegriper naturligt levande och betande djur som trivs med sitt liv och som ger kött som är bra för hälsan och påverkar miljön positivt, men av någon anledning skrivs det väldigt sällan om det och det är mycket ovanligt att de positiva och värmande bilder som kommer från denna form av djurhållning syns på våra nyhetssändningar.
I ett mycket bra reportage där Infowars kritiserar den industriella djuruppfödningen så visas först en gård som är en av USA:s största uppfödare av grisar som har en liten sjö med storleken av fyra stycken fotbollsplaner fylld med urin och avföring intill de gigantiska svinhusen. Kanske är det även blod i avföringssjön av färgen att döma, men det är inte bevisat. Svinhusen är väldigt stora och innehåller säkert tusen eller flera tusen grisar som bor precis så trångt som alla grisar inom den industriella djuruppfödningen gör, vilket innebär att de har väldigt små utrymmen per gris och när de grisar (får ungar) och diar hålls liggande i så små utrymmen att de inte ens kan vända sig om. När jag räknade antalet svinhus på denna enda gård som visserligen vad den största i USA så fick jag det till 17 stycken, men det var lite svårt att se exakt så det kanske kan vara plus eller minus något hus. Läs mer →
Tidningen Metro’s Viralgranskaren kritiserade igår Informationskriget.se. Kritisk granskning är bra, men när sådan reduceras till att fokusera på detaljer i ett inlyft citat snarare än på sådant som jag själv har skrivit och på sådant som var huvudbudskapet i texten så blir det som hade kunnat vara något bra bara en sorglig påminnelse om hur illa ställt det är med de etablerade medierna i vårt land. Då Viralgranskaren undviker huvudbudskapet i en text, hittar en detalj som de påstår är felaktig, rentvättar storföretaget och sedan med stämpel och allt framställer det som att allt i Informationskrigets texter om Facebooks nya användarvillkor är falskt så visar det tydligt hur dagens journalistkår gör vad de kan bäst, slickar uppåt och sparkar nedåt.
Text: Tobias Lindberg 2014-12-31
Igår (den 30/12) publicerade Metro en artikel där den sk. Viralgranskaren granskade de två första texterna jag hade skrivit om Facebooks nya användarvillkor. Samtidigt som det är tillfredsställande att det man skriver får stor uppmärksamhet, tydligen så hade mina två första texter haft över 13.000 interaktioner på Facebook fram tills när Metro-artikeln skrevs, så är det också tråkigt att Viralgranskarna bara valde att fokusera på endast ett citat som jag hade lyft in i min text från en annan Facebookanvändare och i övrigt helt hoppade över själva kärnfrågan av det mina handlade om, att de nya användarvillkoren tillsammans med den nya datapolicyn som också blir bindande ger Facebook en närmast obegränsad rätt att samla in och använda information från användarnas datorer, telefoner och andra enheter.
Vad Facebook sedan kan eller inte kan samla in är en helt annan fråga som styrs av vilken teknik som Facebook använder, hur den enskilde användaren använder Facebook och om Facebook följer de lagarna som finns eller de avtal de har ingått. Saken är att då en användare inte ens har rätten att veta vilken information Facebook har samlat in om dem så är det också otroligt svårt, för att inte säga omöjligt, att kunna hävda att Facebook har samlat in information om en själv som de inte har rätt till.
Allt om detta som jag hade skrivit, det som var själva kärnan i mina texter, valde dock viralgranskarna att bortse ifrån för att istället bara fokusera på en liten detalj som jag inte ens hade skrivit själv och som jag mest hade lyft i min text för att jag ville sprida vad andra Facebookanvändare som också var kritiska till de nya användarvillkoren skrev. Jag tror nämligen på idén att alla människor är kapabla att ta in och bedöma information själva och att andras åsikter är viktiga oavsett om det inte är helt säkert att de är helt korrekta eller inte eftersom de är med och formar debatten. Jag tror inte att en felaktig uppgift är farlig eftersom jag tror på andra människors förmåga att kritiskt granska fakta och att de har ett gott omdöme, en åsikt som jag uppenbarligen inte delar med journalisterna som står bakom viralgranskaren som har uttryckt följande om sin egen uppgift i samhället:
“Antagligen tänker du inte på det, men varje gång du delar en länk, skriver en status eller instagrammar en bild berättar du en liten historia. Om dig själv, om din samtid, om Sverige. Tack vare nätet berättar vi i dag fler historier än någonsin förut. Vi berättar om vår omvärld, och därigenom formar vi den.
Inte sällan får dessa historier stor spridning. En Facebookstatus som börjar delas kan plötsligt ha nått tusentals människor, och leda till löpsedlar och heta debatter. Men eftersom över 4,7 miljoner svenskar har Facebook kan texter delas tiotusentals gånger utan att någonsin passera en journalists flöde. Och det är ett problem. För när en berättelse om något känsligt eller viktigt, något som placerar sig mitt i samtidens strömningar, läses av många människor formar de inte sällan sin verklighetsbild efter den. Oavsett om det är sant.
Detta har hänt många gånger, och några gånger har vi lyckats upptäcka det.”
Av detta stycke framgår övertydligt hur deras uppfattning är att historier och nyheter bara är säkra om de kommer från en etablerad journalist och att de är massornas beskyddare genom sin övervakning av informationsflödet. Det krävs alltså en journalist för att saker och ting ska bli rätt enligt Viralgranskaren. För det vet vi väl, att riktiga journalister aldrig har fel, aldrig är partiska, aldrig undviker att skriva om sådant som inte är populärt bland arbetsgivarens finansiärer?
Så till det citat som jag valde att lyfta in i min text som var det enda av det jag skrev som Viralgranskaren valde att fokusera på. Visst skrev Viralgranskaren mer allmänt i sin artikel om problemen med att Facebook samlar in väldigt mycket information om användarna, vilket var bra även om jag kan tycka att det de skrev var lite väl överslätande och tandlöst, men vad gäller det som var själva kärnan i deras artikel, att smula sönder trovärdigheten för mina texter och den lite för hårda kritiken mot Facebook, så skrev de bara om detta citat. Inget annat. Något de absolut inte valde att beröra var som jag redan har nämnt det allra viktigaste i mina texter, faktumet att det nya användarvillkoren ger Facebook närmast obegränsade rättigheter att samla in och använda användarnas information, inte bara den som användarna lägger upp på Facebook, utan även från de datorer, telefoner och andra enheter användarna använder för att få åtkomst till Facebook. Vad Facebook sedan faktiskt kan samla in för information från enheterna är som jag också har skrivit ovan en helt annan fråga. Det alla måste förstå är att det sedan många år finns teknik som gör att det går att få full åtkomst till alla datorer, telefoner och andra typer av enheter, teknik som baserar sig på inbyggda bakdörrar i både hård- och mjukvaror som olika företag och organisationer har tillgång till. Detta kan ni läsa om i tre artiklar här, här och här.
Visst finns det inga hållbara bevis som jag kan peka på om att Facebook använder sig av någon sådan teknik eller att Facebook får del av information som har samlats in av en annan part med hjälp av sådan teknik, men möjligheten finns och då ingen användare har rätt att veta vilken information som Facebook har om dem så hamnar allt i en väldigt känslig situation. Allt hänger på Facebooks goda vilja, om de väljer att göra som de säger och följa lagarna. Det var därför som jag valde att lyfta in citatet från den andra Facebook-användaren, eftersom det på ett mycket bra sätt beskrev hur illa det faktiskt är att företag som Facebook faktiskt kan ta del av sådan information som han beskrev om de bara vill. Om Facebook sedan går att lita på är svårt att säga, men antalet exempel på olika storföretags och organisationers fifflande är otaligt och är snarare regel än undantag. Sålunda tycker att det är vansinne att godkänna användarvillkor som ger obegränsade rättigheter till ett mäktigt globalt företag att samla in information från människors datorer och telefoner samtidigt som det inte finns någon egentlig möjlighet att kontrollera företaget. Även om ett avtal aldrig kan ge oss full trygghet så borde vi åtminstone försöka binda ner och begränsa Facebook så gott det går med hjälp av de bojor som bra utformade avtalsvillkor utgör, istället för som nu släppa det helt fritt genom vaga och vidlyftiga formuleringar. Om Viralgranskaren nu absolut ska granska något under tiden fram till lanseringen av Facebooks nya användarvillkor så borde det vara dessa närmast obegränsade rättigheter som Facebook nu ger sig själva.
Som avslutning ska nämnas att under tider av hård kritik så brukar det hjälpa att tänka på den historia som Infowars Alex Jones ofta berättar om sin farfar som var bombflygare under kriget, att det är när beskjutningen är som allra hårdast som man vet att man befinner sig rakt ovanför målet.
Av allt att döma så pågår det just nu en smutskastningskampanj mot Seen.is som bland annat drivs på Facebook av en person som heter Colin Bennun. Det är visserligen inget konstigt, sticker man upp mot något så stort och mäktigt som Facebook så blir det hårda tag. Det tråkiga är att många människor med “alternativa idéer” samt den svenska alternativa nyhetssajten NewsVoice så lättvindigt verkar ha gått på denna smutskastningskampanj, istället för att genomskåda hur otroligt lite substans det faktiskt finns i beskyllningarna mot Seen.is och börja undersöka vilka det är som står bakom beskyllningarna.
Som en liten parentes vill jag nämna att ytterligare andra människor med “alternativa idéer” har fått en långsökt idé om att Facebook försöker lura iväg alla “vakna” människor från Facebook till Seen.is genom att skrämmas med nya integritetskränkande användarvillkor.
Innan jag går vidare så vill jag bara påpeka att jag själv räknar mig som en människa med “alternativa idéer” och att det alltså inte är någon nedsättande benämning från min sida. Alltså att jag i många avseenden och frågor har rätt annorlunda uppfattning än den gängse föreställningen.
En av de som tyvärr verkar ha gått fel här är Torbjörn Sassersson som driver NewsVoice. Han har att döma av den text som publicerades på NewsVoice igår den 30 december gått på denna smutskastningskampanj som drivs av Colin Bennun.
En fråga man måste ställa sig är vem denne Colin Bennun är och om det finns några andra som står bakom honom?
Kanske är Facebook inblandad i detta? En tanke som faktiskt vore långt mer sannolik än den aningen tillkrånglade tanken att det nya avtalet har kommit till som en luring för att driva bort “de vakna” från FB.
Vad gäller det som Colin Bennun har skrivit så tycker jag att det mest låter som smutskastning och misstänkliggörande för att Before It’s News och NaturalNews har ”underliga idéer”. Det känns lite som att han har ansträngt sig så mycket det bara går för att dra ihop så många saker som möjligt som kan låta misstänkt om mannen som står som grundare till Seen.is. Om man inte är så insatt i de specifika frågorna så låter det mycket riktigt väldigt misstänkt. Det vi måste fråga oss är dock vad man faktiskt kan säga om det vi vet? Svaret är inte mycket. Av det Colin Bennun har beskrivit kan vi helt enkelt inte säga att Chris Kitze är en dålig person. Ja, han är involverad i olika företag, men är det så konstigt? För att få någon som kan sköta företag så brukar man rekrytera folk som har jobbat med sådant, helst även från liknande typer av företag. Vidare så blir det ofta olika rättstvister om man håller på med större företag och det vet ju var och en att det inte alltid är den som gör fel som hamnar i en rättstvist. Inte heller finns det någon information om att de företag som Chris Kitze är involverad i har förlorat några rättstvister, det står bara att de har blivit indragna i rättstvister. Sedan kan man slutligen fråga sig hur trovärdig den skeptiker-dominerade Wikipedia-informationen egentligen är som Colin Bennun tar mycket av sina uppgifter från?
NewsVoice’s text som ni kan läsa här tar i stort sett upp samma saker som Colin Bennun gjorde i sin text, men utan utlägg om att Before It’s News och Naural News är underliga. Eftersom NewsVoice text är så lik Colin Bennun’s så nämner jag ingenting om den. Något som däremot NewsVoice tar upp som inte Colin Bennun hade nämnt var detta om att de som driver Seen.is inte är islänningar, utan amerikaner.
Saken är den att det aldrig är någon som har sagt att de som driver Seen.is är islänningar, det enda som har sagts är att företaget finns på Island och att servrarna finns där. I och med att företaget finns på Island så lyder det under isländsk lag. Det är allt. I en del artiklar har det till och med nämnts att de flesta av de som jobbar med Seen.is gör det från USA där de bor.
Av följande citat kan vi själva se hur gänget bakom Before It’s News, samma gäng som alltså står bakom Seen.is, beskriver Seen.is:
”It’s hosted in Iceland and selling data isn’t allowed there. A very good reason to go visit Iceland. A lot of very friendly people there, too.”
De säger alltså att företaget/servern befinner sig på Island och de använder dessutom ordet “där” när de beskriver var den är.
Slutligen måste nämnas att både Before It’s News och Natural News, två väldigt tunga alternativa medier, förespråkar Seen.is. Skulle de verkligen ha missat alla de fakta som denne Colin Bennun har grävt fram och som sedan NewsVoice tyvärr har gått på om de hade varit så graverande som de framställs av Colin Bennun? Nej, det låter inte vidare troligt. Dessutom är som jag har redan har nämnt i denna text Chris Kitze bara den som Seen.is står skrivet på, de som sköter Seen.is är gänget bakom Before It’s News, en site som jag har väldigt stort förtroende för jämfört med Facebook. NaturalNews ägare Mike Adams och fler av hans skribenter har skrivit flera artiklar där de rekommenderar Seen.is för att det är ett bättre alternativ till Facebook.
Ännu en sak som måste påpekas är att det är lite lustigt när rekommendationen att inte använda sig av Seen.is görs utifrån att Chris Kitze påstås ha varit inblandad i insamlande och säljande av persondata, när alternativet som finns kvar, Facebook, helt säkert håller på med just det och dessutom i en omfattning som är otroligt mycket större och mer utstuderat än vad något annat företag klarar av. Vidare så är, även om allt som denne Colin Bennun och NewsVoice lyfter fram skulle vara sant, vilket vi inte ens vet om det är, Seen.is inte på långa vägar vara lika illa som Facebook eftersom de till skillnad mot Facebook faktiskt inte tar sig någon rätt enligt sina användarvillkor att samla in och sälja information om användarna och då de dessutom uttryckligen på flera ställen skriver att de aldrig kommer att samla in eller sälja användarnas information. Sedan så vill jag än en gång påpeka att vi inte ens vet om beskyllningarna mot Chris Kitze och Seen.is är sanna. Jag tror inte att de är det eftersom de mycket trovärdiga källorna Natural News och Before It’s News rekommenderar Seen.is.
Slutligen vill jag tillägga att jag tycker att NewsVoice är en toppenbra nyhetssida och att jag fortfarande har den största respekt för Torbjörn Sassersson, men att det denna gång bara råkade falla sig så att vi tyckte olika i denna fråga. Förhoppningsvis ändrar sig dock NewsVoice och Torbjörn Sassersson. =)
De flesta som försöker förklara saker som går utanför det vanliga för andra människor har stött på den, rädslan, som tar sig olika uttryck hos olika individer, som kan visa sig som såväl förnekelse och undandragande som hån och vrede.
Filmklippet är tänkvärt! Under informationsålderns tidevarv har lögnerna blivit så talrika och djupgående att de flesta människor har blivit oförmögna att ta in verkligheten. Världen som den verkligen är, under hård kontroll av en hjärtlös och girig global elit, är skrämmande och kall, medan historierna som serveras av skolor, myndigheter och medier, trots att de visserligen innehåller en del tråkigheter, är lugnande och behagliga jämfört med verkligheten. När så människor då och då får sanningen lagd i sin famn så blir de flesta så rädda för vad den avslöjar att de hellre förnekar och skjuter den ifrån sig än tar den till sig. Läs mer →
Foto: Ken Yuel och James Case http://bit.ly/1xvp4PX http://bit.ly/1xvp4PX
I min senaste text “Har du inte läst det finstilta i Facebooks avtal? Det här är vad det står” och i filmer som “Terms and Conditions May Apply” framgår det tydligt hur otroligt stort och mäktigt ett företag som Facebook är och hur lite respekt det har för sina användares, sina kunders, integritet. Självklart är många andra företag också dåliga, även många mindre företag, men Facebook är faktiskt ett av de företag som går i spetsen för utvecklingen av mer och mer övervakning. Därför är det viktigt att vi vanliga människor försöker välja de bättre alternativ av det som finns där ute på nätet. Det är faktiskt skillnader på olika företag, alla är inte lika dåliga.
Vidare är själva storleken på många företag ett problem eftersom det ger dem för mycket makt och Facebook är ett enormt företag. Det är viktigt att vi användare försöker stödja mindre alternativ som finns, både när det kommer till de små lokala affärerna i hemtrakten och de mindre alternativen som finns ute på nätet. De flesta av oss inser om vi verkligen tänker efter att det inte är bra om alla småaffärer försvinner från grannskapet och bara de stora kedjorna finns kvar, som i USA t.ex. där kedjor som Walmart tar över allt. Vi vill inte ha stora monopolföretag.
När det kommer till sociala nätverk så är Seen.is ett bra alternativ till Facebook i mitt tycke och ett annat alternativ som kanske kan vara bra är Diaspora. Vi vill inte ha en framtid där endast några stora globala megaföretag existerar och dominerar allt i vår värld. Visst har Seen.is säkert också sina brister och problem, men det är ett mindre alternativ och det är något annat än det enorma Facebook. Vi vill inte ha en värld där all konkurrens och alla alternativ är borta. Visst är det lite mindre och med sämre utbud på de små lokala butikerna än i stormarknaderna, men ändå vill vi inte att alla dessa småaffärer ska försvinna och därför har vi ett ansvar att stödja dem och inte bara gå till de större för att det är enkelt. Samma gäller med sociala nätverk, det finns flera därute och det är vårt ansvar att se till att de blir fler och att inget blir så mäktigt att det blir en fara för oss.
I den utmärkta artikeln “Didn’t Read Facebook’s Fine Print? Here’s Exactly What It Says” från den 21 juli i “The Huffington Post” förklaras det väldigt tydligt vad en del av Facebooks användarvillkor faktiskt innebär för användarna och vilken enorm makt de ger Facebook. Då måste man även tänka på att detta var innan de nya användarvillkoren som kommer att ge Facebook ännu större möjligheter att enligt avtalet samla information även från de datorer, telefoner och andra enheter som användarna använder för att vara på Facebook.
Ytterligare saker som förklaras och illustreras väldigt bra i artikeln är att ingenting är privat på Facebook, att även sådant som man har skrivit men bestämmer sig för att inte posta sparas av Facebook, att det inte går att radera sin information från Facebook, att din information säljs till andra företag, att all information från ditt surfande medan du är inloggad på Facebook sparas, att Facebook via sina samarbetspartners undersöker hur deras reklam påverkar dina inköp, att Facebook samlar all information de kan om dig och ditt hushåll, att Facebook kartlägger din position via GPS i olika appar för att tjäna pengar på dig, att Facebook använder dig och informationen om dig till undersökningar och forskning, att Facebook nästan alltid lämnar ut information om användarna om myndigheterna begär det och att Facebook tar sig rätten att ändra användarvillkoren vid vilket tillfälle som helst.
Visst är det så att de flesta vet och känner på sig att insamlandet av information om dem och övervakningen av dem är omfattande, men det är nog väldigt få som faktiskt inser hur stor den verkligen är. Facebook är dessutom ett av de företag som går i spetsen för utvecklingen av mer och mer övervakning. Därför är det viktigt att vi vanliga människor faktiskt försöker välja de bättre alternativ av det som finns där ute på nätet. Det är skillnader på olika företag. Vidare är själva storleken på vissa företag ett problem eftersom det ger dem för mycket makt och Facebook är enormt. Det är viktigt att vi användare försöker stödja mindre alternativ som finns, både när det kommer till de små lokala affärerna i hemtrakten och de mindre alternativen som finns ute på nätet. När det kommer till sociala nätverk så är Seen.is ett bra alternativ till Facebook i mitt tycke. Vi vill inte ha en framtid där endast några stora globala megaföretag existerar och dominerar allt i vår värld.
Plötsligt verkar Facebook ha skjutit upp lanseringen av de nya användarvillkoren från den 1 januari 2015 som det var först till den 30 januari 2015. Detta måste ha ändrats någon gång efter lunch igår (måndagen den 29/12).
Jag har letat runt på nätet efter någon förklaring till det ändrade lanseringsdatumet, men inte hittat någon.
Är det någon av er som läser detta som vet något om detta eller har några tankar om det? Varför har det skjutits upp?
Här ser man i de nya användarvillkoren att det nya datumet är den 30 januari 2015:
Om man söker på det så kan man enkelt se att lanseringsdatumet tidigare var satt till den 1 januari 2015, vilket t.ex. framgår av denna artikel i Dagens Nyheter:
__________________________________________________________________________________________ Uppdatering 2014-12-31 kl. 03:04 I denna text nämns på flera ställen att lanseringsdatumet för Facebooks nya användarvillkor är den 1 januari 2015. Lanseringsdatumet ändrades dock efter att denna text skrevs till den 30 januari 2015 vilket den som vill kan läsa om här: http://www.informationskriget.se/?p=612
___________________________________________________________________________________________
Text: Tobias Lindberg 2014-12-29
Foto: Marco Paköeningrat http://bit.ly/13EyNbR
De senaste dagarna har det för min del varit mycket om detta med Facebooks nya användarvillkor och de ytterligare inskränkningar av användarnas integritet som de medför. Antalet som har läst mina texter har varit så stort att Informationskriget.se har nått sitt resurstak vid några tillfällen. Många har skrivit och ifrågasatt om det jag har skrivit verkligen stämmer och därför tänkte jag förtydliga en del saker så att det förhoppningsvis kan bli lite klarhet i frågan.
Helt klart är i alla fall att de nya användarvillkoren gör att Facebook tar sig ytterligare rättigheter att samla in information om sina användare, vilket framgår av att det i det nya användarvillkoren faktiskt står att Facebooks datapolicy blir ett bindande avtal och att datapolicyn i sin tur tydligt formulerar att Facebook “samlar in information från och om de datorer, telefoner eller andra enheter” som används för att komma åt Facebook. Exakt hur långtgående denna rätt för Facebook att samla in information är står inte formulerat. Facebook ger visserligen några exempel på information om enheter som de samlar in, men det står ingenting om några begränsningar för Facebooks rätt att samla information. Att ingenting nämns om begränsningar gör egentligen att de har rätt att samla in all information de kan få tag på om de enheter som användarna använder för att vara på Facebook och att det enda användarna kan hoppas på är Facebooks “goda vilja”. Detta innebär att det i slutänden handlar om vad Facebook kan komma åt som avgör hur stor integritetskränkningen blir.
Själva användarvillkoren är dessutom otroligt snåriga med definitioner som går in i varandra med svårförståeliga tekniska termer och samarbetspartners och deras tjänster som skär igenom det hela kors och tvärs vilket gör det hela ännu mer komplext. Faktum är att det är otroligt svårt att säga vad Facebook faktisk får och inte får göra enligt dessa nya användarvillkor. Att Facebook då använder sig av så lösa formuleringar som att de “samlar in information från och om de datorer, telefoner eller andra enheter” är allvarligt och i Facebooks gamla datapolicy fanns inte motsvarande svepande formulering.
Här kan ni se Facebooks nya användarvillkor, som av Facebook kallas för “redogörelse för rättigheter och skyldigheter”, och att de börjar gälla från och med 1 januari 2015:
I användarvillkoren står det formulerat att du godkänner dem genom att du loggar in på Facebook. Det framgår av denna formulering, där ordet “redogörelsen” avser Facebooks användarvillkor:
“När du använder eller loggar in på Facebook-tjänsterna godkänner du den här redogörelsen …”
Nästan längst ned i de nya användarvillkoren står det att man godkänner datapolicyn genom att använda Facebook:
“Genom att använda eller ansluta till Facebook-tjänsterna godkänner du att vi får samla in och använda sådant innehåll och sådan information i enlighet med datapolicyn och de tillägg som kan göras till den”
Om man sedan klickar på länken till denna Datapolicy som finns i de nya användarvillkoren så kommer man till den datapolicy som gäller nu och som trädde i kraft 15 november 2013. Den ser ni här:
Saken är dock att samtidigt som Facebooks nya användarvillkor träder i kraft den 1 januari 2015 så träder även den nya datapolicyn i kraft och i den nya datapolicyn står just dessa väldigt lösa formuleringarna om vad Facebook får samla för information från användarnas enheter som jag nämnde högre upp i denna text. Här kan ni läsa den nya datapolicyn som den kommer att se ut den 1 januari 2015:
Sedan beror självklart den information som Facebook kan samla in från varje enskild användares datorer och telefoner på hur denne användare använder och interagerar med Facebook och alla de olika tjänster, samarbetspartners till Facebook, insticksprogram och appar som finns. Det hela innebär alltså att det är tekniken och varje användares sätt att använda Facebook som avgör hur mycket information som kan samlas in och därmed hur stor integritetskränkningen blir, eftersom avtalet som användaren går med på inte sätter några som helst gränser. Detta är viktigt att veta. Skillnaden nu med de nya användarvillkoren jämfört med de tidigare är att det nu blir tillåtet enligt avtal för Facebook att samla information till och med från användarnas enheter med en väldigt vag avtalsformulering som reglerar detta. Det tidigare avtalet och dess datapolicy var mycket mer exakt formulerat och begränsade sålunda FB hårdare. Det som sker nu är en ytterligare uppluckring av de bojor som håller odjuret. Vad Facebook sedan har för ny teknik på lut för lansering är svårt att veta i nuläget, kanske har de passande nog något som kommer att kunna plocka information från användarnas enheter på ett sätt som inte har varit möjligt tidigare. Vem vet?
De som menar att jag har fel i att Facebook kan ta metadata från användarnas enheter har inte tänkt igenom vad avtalet faktiskt säger att Facebook har rätt till. Facebook får enligt avtalet samla in så mycket information de vill och kan. Vad Facebook sedan kan samla in kan varken jag eller de som kritiserar mig veta eftersom detta är ett så komplext område och eftersom stora globala företag som Facebook kan och gör så mycket mer än vad är allmänt känt. Jag ska inte gå in på djupet med detta här, men jag kan försäkra er om att Facebook inte är ett företag som råkade startas av Mark Zuckerberg och hans studiekompisar på det mysiga sätt som myten förtäljer och som sedan bara råkade växa till denna gigant för att det var ett så bra företag. Det finns mycket mer bakom Facebook än så.
Dessa omständigheter som jag nu har redogjort för tillsammans med det jag har lärt mig efter de senaste dagarnas undersökande har fått mig att inse hur otroligt omfattande Facebooks informationsinsamlande faktiskt är. Jag visste redan innan detta att det var omfattande, men kunde ändå inte föreställa mig att det var så här omfattande. För den som vill ha en förståelse av omfattningen rekommenderar jag filmen “Terms and Conditions May Apply” som ni kan se här:
Filmen är något år gammal, men beskriver på ett väldigt bra sätt hur otroligt omfattande Facebooks insamlande av information var redan innan de nya användarvillkoren som på många sätt ytterligare utökar Facebooks möjligheter utöver hur det var då.
Även denna intervju med Cullen Hoback som gjorde dokumentären “Terms and Conditions May Apply” är väldigt sevärd:
Resultatet av allt detta har gjort att jag känner mig mer och mer övertygad om mitt beslut att sluta använda Facebook. Någon måtta på den rätten som företag tar sig måste det faktiskt finnas. Då jag dessutom nu vet att det finns bättre alternativ till Facebook så är beslutet ännu lättare. Jag kommer att börja med att vara på Seen.is där jag redan har och använder mig av ett konto. Det är ett nytt socialt nätverk med diverse barnsjukdomar, men det växer med raketfart för tillfället och jag är övertygad om att de flesta barnsjukdomar kommer att försvinna rätt snabbt. Det viktigaste är att Seen.is grundare Chris Kitze uttryckligen skriver att Seen.is inte samlar på någon information alls förutom e-postadresser. I och med detta så säljer de inte heller någon information om användarna till tredje part, något som dessutom är förbjudet enligt isländsk lag. Jämför man detta med Facebook som uttryckligen säger att de samlar och använder all nästan data om om användarna som finns på Facebook och kanske även en väldigt stor del av den data som finns på de enheter användarna använder för att vara på Facebook så inser man att skillnaden mellan Seen.is och Facebook är enorm.
Här är det exakta citatet från Chris Kitze:
“We don’t sell your data, in fact we don’t even collect it (other than your email so you can receive notifications). It’s hosted in Iceland and selling data isn’t allowed there. A very good reason to go visit Iceland. A lot of very friendly people there, too.”
Det är faktiskt just det faktum att Facebook skriver att de samlar information om användarna och att detta accepteras i ett avtal av användaren när man startar ett konto eller loggar in på Facebook som gör det tillåtet för dem att samla och använda informationen. Nu vill FB utöka detta informationssamlande till att även använda enheterna användarna använder. Därför skrivs det in i ett avtal. Att Seen.is inte har skrivit något om att de har rätt att samla och använda information om användarna är just det som visar att de inte gör det. Om Seen.is inte har ett avtal om det så har de inte heller rätt till det.
Utöver Seen.is har jag även fått reda på att det finns ett socialt nätverk som heter Ello.co som är litet och nytt, men kan vara värt att testa. Det enda negativa med detta i nuläget är att det bara tar in nya användare på inbjudan av användare som redan är med. Så man måste alltså känna någon som redan är “inne”.
Slutligen vill jag bara tillfoga att jag har svarat lite fel i olika diskussioner jag varit involverad i angående detta med hur man avslutar sitt Facebook-konto. Jag har sagt att man inte kan avsluta det utan bara inaktivera kontot. Detta är fel, man kan avsluta det och efter detta kan man inte komma åt sin information igen efter att 14 dagar har gått. Facebook framställer det som att informationen verkligen försvinner från deras servrar, det gör den inte utan den sparas såklart och används av Facebook, men användaren kan inte komma åt den igen efter att kontot har avslutats. Hur man gör för att avsluta sitt konto kan man läsa om här:
Det är bra att dessa “monster” nu äntligen kanske ställs till svars, men det man också måste fråga sig är varför alla dessa inflytelserika personer, som tidigare har varit skyddade, nu plötsligt börjar falla? Det finns de som menar att det det pågår en dold maktkamp där det nu statueras exempel för att pressa andra mäktiga personer som också förgriper sig på barn att ställa in sig i ledet. Det pratas om att det hela egentligen handlar om att få de inom den brittiska eliten som motsätter sig fortsatt globalisering att ge upp sitt motstånd och för detta så offras en del mindre betydelsefulla medlemmar av denna grupp.
__________________________________________________________________________________________ Uppdatering 2014-12-31 kl. 03:04 I denna text nämns på flera ställen att lanseringsdatumet för Facebooks nya användarvillkor är den 1 januari 2015. Lanseringsdatumet ändrades dock efter att denna text skrevs till den 30 januari 2015 vilket den som vill kan läsa om här: http://www.informationskriget.se/?p=612
___________________________________________________________________________________________
Det första är att det inte krävs något godkännande av användaren för att det nya användarvillkoren ska börja gälla. Bara genom att loggar in på FB efter nyårsskiftet så godkänner användaren de nya villkoren.
Det andra är att man kan läsa om Facebooks nya användarvillkor på denna länk och se texten på bilden jag har lagt upp här intill. Som ni ser så framgår det tydligt i texten under rubriken “Information om enheter” att FB kommer att samla in information från och om de enheter man använder för att vara på FB.
Det tredje är detta med att vissa föreslår att man ska använda olika program som döljer vem man är, som t.ex. anonymitetstjänsten Tor och liknande, så att inte FB kan samla information. Detta kan visserligen lösa problemet vad gäller den egna integriteten, men jag tycker nog ändå att det är dumt eftersom själva problemet är att FB genomför något som inte är okej och då borde de straffas med att folk lämnar FB till förmån för en bättre tjänst som respekterar människors integritet. Vi borde inte anpassa oss genom olika slags skydd och sedan bara fortsätta att belöna FB genom att använda deras tjänster. Läs mer →
I ett mycket bra reportage där Infowars kritiserar den industriella djuruppfödningen så visas först en gård som är en av USA:s största uppfödare av grisar som har en liten sjö med storleken av fyra stycken fotbollsplaner fylld med urin och avföring intill de gigantiska svinhusen. Kanske är det även blod i avföringssjön av färgen att döma, men det är inte bevisat. Svinhusen är väldigt stora och innehåller säkert tusen eller flera tusen grisar som bor precis så trångt som alla grisar inom den industriella djuruppfödningen gör, vilket innebär att de har väldigt små utrymmen per gris och när de grisar (får ungar) och diar hålls liggande i så små utrymmen att de inte ens kan vända sig om. När jag räknade antalet svinhus på denna enda gård som visserligen vad den största i USA så fick jag det till 17 stycken, men det var lite svårt att se exakt så det kanske kan vara plus eller minus något hus. Läs mer 
